Tennyson... 31/12-2010-

Sitter i mörkret och begrundar året som varit till ljudet av raketer och smällare ute i nyårsnatten.
Det finns nog inget som får en att fundera lika mycket som tystnad, ensamhet och mörker. Ett sorts meditativt tillstånd infinner sig.
Under årets gång har jag mött nederlag och segrar, ensam och tillsammans med andra.
Jag har fått nya insikter om mig själv och andra...men framförallt har jag lärt mig att sluta vara så rädd för att ta tag i mina rädslor. Man har lite till mans dåligt självförtroende inför olika saker och jag har blivit bättre på att tro på mig själv och våga språnget.
Jag har blivit bättre på att ta kontroll helt enkelt och en stor del i det har min kära mamma som aldrig slutar tro på mig, aldrig slutar knuffa mig framåt och uppåt. Ibland skämtar jag med henne och utbrister som i gamla westernfilmer: "Onwords and upwards Tonto"!
Har ju väldigt långt kvar att gå innan jag når mina mål och en del mål är inte ens drömda ännu...

Det här med nyårslöften har aldrig tilltalat mig av den enkla anledningen att jag tycker det är dumt att lova något när det kanske inte håller hela vägen fram...man får så dåligt självförtroende av löften brutna till sig själv och sina nära.
Jag kallar det istället för mål. Jag har nyårsmål.
Vissa försöker lite påpassligt sluta röka efter nyåret och andra sätter igång med träning eller något annat, vad vet jag?
För min del handlar 2011 om att gräva fram Jennie.
Jag är så trött på att vara sjuk, är så trött på att alltid ha ont så jag tänker ha som mål att gå ner i vikt. Absolut ICKE för utseendets skull för det är många år sedan jag beslutade mig för att jag ska leva själv för resten av mitt liv så jag har inget som helst behov av att gå ner i vikt för att kunna haffa till mig nån stackars karlslok nej nej nej.... *skrattar gott*.
Jag har inget som helst behov av att sminka mig och fixa håret och träna och klä upp mig varenda dag för jag gör inte sånt för andras skull (läs mäns skull ;-P), jag snofsar till mig om JAG vill för min egen skull.
Att gå ner i vikt ska heller inte gå till på det sättet att jag ska börja träna. Jag kan pga min sjukdom inte hålla på med träning i någon form så länge jag är så här tung, det sliter bara. Det enda jag kan göra nu är simning. Oh good lord vilken syn det kommer bli då??? JAG i baddräkt hahahahahahahaaaa
Eine kleine gråsäl in da pool :-D
Steg två i att gräva fram Jennie blir att återknyta mera till alla mina gamla trogna vänner. Det får vara slut på att isolera sig för att man inte kan delta i än den ena än den andra aktiviteten pga av dra-åt-helvete-EDS!! Numera så ska jag försöka haka på men på mitt sätt. Jag vet att mina vänner accepterar och förstår. Det har ni ju alltid gjort så det är fel av mig att inte ge er mera cred, att delta halvdant och lite tokigt är bättre än att inte delta alls!

Hon finns ju därunder alla lager av värk, erfarenheter och kilon....jag gillar henne och det gör andra med och faktum är att jag saknar henne :).
Det är dags att byta lägenhet som sliter på mig istället för att bo kvar och lida, det är dags att gå ner i vikt och kunna använda sin skitkropp lite mera i alla fall, det är dags att leva NU....
Det här året har jag äntligen fattat och förlåtit en gammal väns bortgång, jag har förlåtit min demon och släppt ut minnet av honom ur mitt hjärta, jag står med stadiga fötter på en grund jag själv bygger och om jag lyckas eller misslyckas med mina mål så blir det bara ännu en erfarenhet till att haka fast i livets bälte.

Hälsa...så oumbärligt och så förgängligt. Hur kan det vara så att det man tar som mest för givet när man har den är det man saknar mest när man förlorat den?
Mycket märkligt...
Det har kommit till den gränsen att jag inte längre kan tänka på det här ur perspektivet "jag". "Min" hälsa är viktig för "mig"....så är det bara inte längre.
Nu har det blivit så att jag måste börja behandla två killars mamma lite bättre. Jag måste ta hand om henne åt dom i första hand och åt henne i andra hand.
Det sägs att ett av de första tecknen på vansinne är när man börjar tala om sig själv i tredje person :-P

Asiater har en alldeles förträfflig syn på hälsa. Bland annat så anser de att man inte bara kan fylla kroppen med nyttigheter för att vara hälsosam utan man måste också fylla sitt sinne med nyttigheter då kropp och själ går hand i hand.
Àlors!! Jag ska göra så som det står på ett kort min mor har på kylen, jag ska "fylla dagarna med liv och inte livet med dagar".
Så....summa summarium, bättre hälsa och gå ner i vikt och byta till bättre bostad och.....NÄÄÄÄÄ vafaaaan???

....det var ju bara en massa jälla nyårlöften iaf.... *muttrar ilsket*...

Dagens vers: "...Ring in det nya..."

Suddans

En titt in i ett snurrigt huvud som ställer alldeles för många frågor och som uppenbarligen kräver för mycket av sitt samhälle.

RSS 2.0