Härom dagen satt jag på bussen och funderade på gamla sagor, alltså jag menar klassikerna skapade av bl.a. bröderna Grimm. Den tidens sagor hade på något sätt en tydligare och klarare sensmoral än dagens sagor verkar ha.
Visst var de brutalare och råare med allt ifrån jungfru-hungriga drakar till häxor som åt små barn såsom häxan i sagan om Hans och Greta gjorde.
I berättelsen strödde barnen små smulor längs vägen in i skogen, dit deras onda styvmor beordrat dem, för att kunna hitta tillbaka men när de skulle söka sin väg hem igen så hade fåglar ätit upp smulorna om jag inte minns helt fel?
Detta förde mig osökt in på kaksmulor...det ska erkännas att mitt sockersug fortfarande dyker upp och visar sig på detta sjukliga vis :).
Har någon tänkt på hur många talesätt, ordspråk och beskrivande fraser det finns på både svenska och engelska som handlar om kakor, pajer, bullar och tårtor??
Makalöst många!
Jag har kommit på några stycken och välkomnar varmt flera förslag, inte för att det förändrar världshistorien men mera som en kul grej bara.

"A piece of cake" - Används för att beskriva något som enkelt.
"Cookievoice" - Används om någon som låter lite gulligt i stil med Betty Boop.
"That`s the way the cookie crumbles" - En sorts "så går det".
"Kakmonstret" - En av figurerna i Mupparna.
"Både äta kakan och ha den kvar" - Det vet nog alla vad det innebär.
"Kaka söker maka" - Man söker sin like/den som är lik en själv.
"Cakeboys" - Ett konstigt och oförklarligt kallelsenamn på homosexuella unga män.
"Fit together like two pieces of pie" - Används om två som passar bra ihop.
"Layercake" - Mycket bra film som släpptes för några år sen.
"En bulle i ugnen" - Slanguttryck som beskriver en graviditet.

Eller vad sägs om den gamla svenska traditionen att baka sju sorters kakor till högtidligheter???
Vart kommer denna fascination för bakverk som dyker upp ofta i vårt språk när vi ska beskriva något?
Jag kommer inte på något annat som används i lika hög grad...inte stolar, ormar, växter eller bilar.
Skulle vara intressant med en åsikt eller en kunskap infogad nedan...eller iaf ett till "kak-uttryck" :)

Dagens ord: Milk and cookies mmmm :)

När jag gick gymnasiet så var det precis som i grundskolan några som "fastnade", liksom stal en bit av mitt hjärta och en del av mitt minne. Jag minns den enda killen i vår klass (ja jag gick ett program som var starkt kvinnodominerat då, men inte längre) och jag fick reda på idag att han dog kort efter studenten. Han hade en svår leversjukdom och var alldeles gul i huden och hade gula ögonvitor...aldrig fattade man väl då att han var döende?! Man var för upptagen med att njuta av den enda tiden man känner sig odödlig - nämligen tonåren.
Man tror man klarar allt och man har inte en tanke på svåra olyckor, skilsmässor och dödsfall. Det är helt naturligt och borde få vara så för alla men som jag blev varse idag så är det inte alla förunnat.
Han var en så snäll kille....
Idag blöder mitt hjärta för hans mor som var tvungen att se på medans hennes son sakta tynade bort och sedan begrava honom. Du får nog aldrig veta vem jag är men jag vill ändå säga dig att jag minns ditt barn med värme!
Kanske om jag skickar ut den tanken i kosmos så når den henne i någon form?

Träffade en av mina favoriter i klassen idag efter 17 års tystnad. Hon var precis som jag mindes henne!
En stark tjej som inte ber om ursäkt för sin existens, en tjej som har gått igenom det värsta man kan tänka sig och mist så mycket men ändå ler?! Ändå skrattar hon och banar sig väg genom livet och tro mig...hon LEVER i nuet!
Kanske för att hon har lärt sig att NU är det enda vi egentligen har, resten är ett enda stort kanske?

Jag jämför dessa båda personer och sitter helt ställd! Vem hade kunnat tro att han skulle dö och hon skulle vara precis så livskraftig som jag mindes henne? Nästan elektrisk.
Jag blev rörd till tårar när jag såg henne, hennes ögon var tårfyllda och hon kupade sina händer runt mitt ansikte och vi bara såg på varandra. Så många minnen blev ihågkomna i det ögonblicket, så många förtroenden bubblade upp till ytan igen och jag var så tacksam att jag fick se henne en gång till och tala om för henne att jag aldrig hade glömt henne. Det är faktiskt en ynnest att få göra det med dom man aldrig glömde...

Dagens visdomsord: "Tala om för de viktiga i ditt liv varför dom är viktiga" :)

I den tidiga ungdomen möttes vi...vi blev omedelbart bästa vänner. Vi delade allt, skrattade och tyckte likadant om det mesta. Jag älskade dig som en bror och var så stolt över att kalla dig för min vän.
Väldigt många kom med klumpiga kommentarer om vår vänskap och trodde att vi kanske hade något på gång så att säga, men så var det aldrig! Vi var bara vänner kort och gott.
Inget fuffens, inga lögner, ingen flirt...inga knepigheter utan bara en stark känsla av att honom kan jag lita på, han är min bästa kompis, han skulle aldrig svika mig och jag skulle aldrig svika honom! No matter what!
Åren gick och vi höll ihop trots allt, gick olika utbildningar, umgicks i olika kompisgäng och sågs mer och mer sällan. Men varje gång vi talade i telefon eller sågs så var det som att ingen tid alls hade passerat. Vi var tillbaka i stunden när vi sist sågs och allt var som förut.
Jag flyttade ca 30 mil bort men du var den som aldrig släppte taget om mig och vår vänskap, du höll kontakten och påminde mig om att även om jag så skulle förlora allt i hela världen så skulle du finnas kvar.

Många gånger kanske jag tog vår vänskap för given för aldrig hade jag väl kunnat tro att du skulle förändras, aldrig hade jag kunnat tro att du var den som skulle svika?
Jag är och har alltid varit beredd på att människor kan dela ut en känslomässig käftsmäll när man minst anar det, men jag hade aldrig kunnat tro att DU som vet hur svårt jag har haft det skulle vara den som slog? Att sparka på den som ligger har väl aldrig varit din grej??
Du vet hur sjuk jag är, du vet att jag inte kan jobba pga det, du vet hur fattig jag har varit många gånger pga det, du vet att min värld är mina barn, du vet att jag är engagerad i dem, du vet att om man inte kan jobba så sysselsätter man sig med det man kan ägna sig åt trots sin sjukdom och isolering...din jävel, du vet ju?!
Och ändå uttrycker du en enda mening i min blogg under mitt föregående inlägg som var som att få en spark rätt i solar plexus.
Om du inte gillar min blogg? Läs då inte för helvete!
Om du inte gillar mina åsikter? Skaffa dig andra vänner!
Om du tycker det är ok efter allt som jag gått igenom (och du vet ju allt kom ihåg det!) att kasta skit på mig, mitt liv och mitt engagemang i feministiska frågor och engagemang i mina barn....be gone!!
Om du inte fattar att det jag skriver i min blogg är humor uttryckt på ett vasst och sarkastiskt vis...då känner du mig inte så väl som du tror.

Sist du var hembjuden till mig satt du och var ohövlig mot mig och min mamma, kom med pikar och betedde dig som ett arsel på ren svenska. Du vill aldrig ta med dig din sambo och dina barn och ses utan du kommer med undanflykter jämt! Du har varit ihop med henne i säkert 6-7 år iaf och jag har träffat henne 2 gånger....hur sjukt är inte det?!
Om man är riktiga vänner så träffar man väl sin väns respektive oftare än så eller hur? Fan, jag har sett svenske Kungen oftare än så?! Dagens sanning!

Du kanske tycker att jag överreagerar, du kanske säger "men jag skojade ju bara"?
Jag skulle aldrig komma på tanken att "vässa" på mina vänner som du gör. Inga av dom jag umgås med uttrycker sig på ett så hårt sätt som du gör.
Det som retar mig mest är att jag har svalt dina taskiga kommentarer i flera år, jag har bara funnit mig i att du aldrig tar med dig din sambo när vi ses trots att jag hör att du ljuger för mig när du kommer med bortförklaringar till varför hon inte kan, låt oss ponera att hon verkligen alltid är så upptagen då? Varför träffas vi bara när hon har annat att göra? Kommer jag så långt ner på vänlistan att jag är den du ringer/träffar när alla andra av vikt i ditt liv är upptagna?? Då får det vara! Det kan ju inte bero på att hon inte gillar mig för människan har ju som sagt bara träffat mig 2 gånger på 6-10 år.
Hur kommer det sig att vi aldrig åker och hälsar på din mamma längre som jag tycker så mycket om, men du tjatar konstant om att få min mammas telefonnummer?! Varför tycker du att DU ska ha den kontrollen??
För en tid sen frågade du mig om jag skulle flytta ner till Huddinge, jag svarade dig och när jag undrade varför du ville veta det svarade du bara nonchalant "nä jag bara undrade". Du glömmer hur väl jag känner dig!! Jag hörde på din röst att du ville veta det som du ville leva....why? Så jävla trött på din kontroll, dina undanflykter och dina spydiga pikar! Jag har tagit dina översitterikommentarer i åratal nu och jag orkar inte mera!!
Du blev så här för några år sen...vet inte varför?
"Om du inte kan säga nåt snällt, säg inget alls" säger man ju och just när det gäller ditt sätt att uttrycka dig så stämmer det.
Jag har haft funderingar på att ta bort dig från Facebook och att inte publicera din kommentar här...men jag är inte som du i det här läget. Jag säger inte taskiga saker när ingen annan hör, jag backar inte och försöker vara smidig om någon ställer mig mot väggen eller utmanar mig.
Jag har inget att dölja för jag kastar inte skit på mina medmänniskor utan anledning så här ska allt publiceras! :)

Det är synd att du har glömt vem du var...synd att du inte ser längre än näsan räcker...synd att du tycker att du är så mycket bättre än mig att du har rätt att pika mig hela tiden...
Jag är faktiskt inte ens arg på dig, bara trött på att ta skit från dig.

Dagens krav: Opposible thumbs for everybody!!

Som småbarnsförälder fylls dagarna många gånger av ljudet från sagor på kassetter och cd-skivor, barnprogram på tv:n och, icke att förglömma, filmer på dvd.
En vän till mig uttryckte på busshållplatsen: "Om jag hör ljudet av Barnkanalen en gång till så skriker jag!!"
Jag störs inte direkt av detta för jag har ett direkt ohälsosamt intresse för film och särskilt animerad film. Jag är nog mera förväntansfull än barnen inför Disney`s stora årliga premiärer av allt ifrån dansande ljusstakar till nytappningar av de stora sagoklassikerna.
Däremot kan jag säga att på grund av mitt stora intresse för animerad film i kombination med mitt kritiska sinnelag och min feministiska livssyn har insett att det finns en skrämmande mängd animerad film riktad till barn som är direkt skadlig i vissa fall och olämplig i andra fall.
Här följer några exempel.
I en film om Alfons Åberg säger berättarrösten "...men pojkarna vill inte leka med flickor för dom bara gråter och dom kan inte spela boll"???!!!
Berättelsen fortsätter sedan med att man ska uppfatta att pojkarna i filmen har fel och Alfons tycker att flickor är "bra" men små barn förstår inte ironi och sarkasm och ej heller alla dolda budskap. Dom har fan fullt upp med att fråga i genomsnitt 36 gånger per dag "va e de?" och peka på välkända ting såsom barnvagnar, bilar och ostar.

Sen har vi ju Bamse...allra käraste Bamse. Han är en underlig figur egentligen. Tänk på Bamse helt utan sentimentala känslor och ur ett vuxet analytiskt perspektiv?
Han har byxor och toppluva men ingen tröja. I verkliga världen är det såna som kallas byfånar o.dyl.
Han är bara världens starkaste björn om farmor kokar dunderhonung till honom?
Det är inte svårt att dra liknelsen till så kallat brännvinskurage....och en annan sak? Vart är hans föräldrar och övriga släkt för den delen?
Hans bästa kompisar är: Farmor som bor på berget och vars enda syssla är att koka dunderhonung till Bamse (=Farmor driver ett knarklabb och dealar till sitt barnbarn som då upplever sig som världens starkaste björn?!)Katten Jansson som är farmors bästa hjälpreda (=farmors högra hand in da bizniz), Husmusen är lekkamrat till Katten Jansson (=en solklar "hang-around"), Skalman som följer mat-och-sov-klockan slaviskt (=knegaren), Lille Skutt som är rädd för sin egen skugga (=hans plitnojjiga haschtomte till polare) and the list goes on and on....
Det mest förbryllande är ju Vargen! Berättelsens skurk är helsvart.
Tänk efter nu...hur många helsvarta vargar finns det i verkligheten? Anledningen till den frågan är ju att berättelsens alla andra figurer har naturtrogna färger.
Boven är svart....need I say more?

Vidare till Doktor Snuggles.
Även här finns det möjligheter att göra liknelser till den s.k. "undre världen" och till andra knepigheter.
Doktor Snuggles bor ensam i ett stort hus och hans närmsta vänner är djur, tänk på strofen i titelmelodin "...Doktor Snuggles, vän till båd`männskor o djur", men problemet är att i hans absoluta närhet finns ju inga människor?! De enda människorna i hans närhet är bovarna. Är han vän till dom??
Feministen i mig skriker rakt ut när jag ser att de enda tre kvinnliga figurerna i den här filmserien på 6 stycken filmer är:
Häxan i vinägerflaskan: Man behöver inte vara Einstein för att fatta att den här gamla häxan har tittat lite för djupt i glaset. Hon är en häxa som bor i en flaska. En grogghagga med andra ord. HALLÅ??? Hur mycket tydligare kan man bli?
Kattdamen: Hon bor ensam i ett hus fullt med katter som hon tar hand om och ger vård, mat och vatten. Alla vet vi ju om minst EN kattdam i vårt område där vi bor för de finns överallt. Ensamma äldre damer som ger all sin kärlek till katter och vi andra tycker de är märkliga och förunderliga varelser som har valt bort ett normalt liv. Vi skrattar åt dom och skakar på huvudet åt dessa damers mentala instabilitet.
Beata: Doktor Snuggles hemhjälp är en kvinnlig, städande robot......
Kvinnor är inga städande robotar!!!
Ok...Doktor Snuggles kan dra åt helvete! Inte en chans att mina söner får se såna kvinnoförnedrande barnprogram och från starten av sitt liv tro att det är ok, att undermedvetet tala om för dem att detta är de kvinnor som finns. Den städande roboten, alkiskärringen och katt-kokot.

Jag har hittat såna här saker i mååånga filmer och barnprogram jag sett och dom hamnar i papperskorgen DIRR!! :)
Här ser vi Pippi Långstrump, Emil i Lönneberga, Madicken och en hel del på Barnkanalen....
Filmer där kvinnor och män/flickor och pojkar har lika värde och kan lika mycket, filmer där det inte finns knepiga familjekonstellationer, filmer där barn och vuxna är fullt påklädda och framförallt.....filmer där "oskulden" och det oförstörda som bara finns i barndomen finns kvar.

Dagens hjälte: Allra käraste Astrid Lindgren :)