Det är inte lätt när det är svårt... 28/4-2011-
Den senaste tidens händelser i mitt privatliv har fått mig att ifrågasätta beslut och hur man fattar dom.
Hur kan det vara så att ett enkelt beslut som att tex välja mellan fisk eller fågel till middag kan ta en hel dag för en att besluta medan de riktigt svåra besluten i livet så snabbt får ett svar inifrån en själv som om det skedde per automatik?
Om omständigheterna är de rätta, eller i vissa fall riktigt illa, så kommer besluten så snabbt.
Jag är nu snart 37 år gammal och jag kan i ärlighetens namn säga att jag har mycket få "regrets" i mitt liv. Till och med i de svåraste stunderna har jag fattat beslut jag fortfarande står för, men i vissa lägen i livet skulle man vilja ha andra alternativ att välja mellan.
Min mor trummade in i huvudet på mig under min uppväxt att jag skulle gå med ansvar!
Hon menade inte att jag skulle gå försiktigt när jag promenerade utan att jag skulle gå genom livet med ansvar för mig själv och andra och idag är jag evigt tacksam för att hon lärde mig det som jag ser som en av mina viktigaste läxor i livet.
Idag gick jag med ansvar och det var inte lätt, snarare något av det svåraste jag har gjort och ändå visste jag ju hela tiden att alla de rätta besluten var fattade.
Ingen människa ska någonsin se mig i ögonen och säga att livet är trist och stillastående...livet är en berg-och-dal-bana som går i maxfart och antingen åker du med trots illamående och skräckblandad förtjusning, eller så kliver du av och väljer karusellerna som snurrar runt runt i ett långsamt tempo.
Jag väljer berg-och-dal-banan när som helst hellre än karusellerna för jag har levt ett karusell-liv och det var behagligt ett tag men sedan var det omöjligt att fortsätta...jag längtade efter farten, suget i magen, att skrika rakt ut av allt adrenalin som pumpas runt i kroppen.
Så jag stod där med min biljett i handen och såg berg-och-dal-banan susa runt i hög hastighet och jag ville kliva på...ville också åka!
Jag hade bara glömt bort att vissa turer känns mer i magen än andra och idag var jag barnet som stod vid sidan av och mådde illa illa illa av senaste åkturen!
Kommer jag att sluta vilja åka?
Nej.....imorgon mår jag bättre så imorgon tar jag en tur till med berg-och-dal-banan :)
Dagens hemsnickrade ordspråk: "Livets beska droppar sköljs bäst ner med framtidsutsikternas nektar"
Hur kan det vara så att ett enkelt beslut som att tex välja mellan fisk eller fågel till middag kan ta en hel dag för en att besluta medan de riktigt svåra besluten i livet så snabbt får ett svar inifrån en själv som om det skedde per automatik?
Om omständigheterna är de rätta, eller i vissa fall riktigt illa, så kommer besluten så snabbt.
Jag är nu snart 37 år gammal och jag kan i ärlighetens namn säga att jag har mycket få "regrets" i mitt liv. Till och med i de svåraste stunderna har jag fattat beslut jag fortfarande står för, men i vissa lägen i livet skulle man vilja ha andra alternativ att välja mellan.
Min mor trummade in i huvudet på mig under min uppväxt att jag skulle gå med ansvar!
Hon menade inte att jag skulle gå försiktigt när jag promenerade utan att jag skulle gå genom livet med ansvar för mig själv och andra och idag är jag evigt tacksam för att hon lärde mig det som jag ser som en av mina viktigaste läxor i livet.
Idag gick jag med ansvar och det var inte lätt, snarare något av det svåraste jag har gjort och ändå visste jag ju hela tiden att alla de rätta besluten var fattade.
Ingen människa ska någonsin se mig i ögonen och säga att livet är trist och stillastående...livet är en berg-och-dal-bana som går i maxfart och antingen åker du med trots illamående och skräckblandad förtjusning, eller så kliver du av och väljer karusellerna som snurrar runt runt i ett långsamt tempo.
Jag väljer berg-och-dal-banan när som helst hellre än karusellerna för jag har levt ett karusell-liv och det var behagligt ett tag men sedan var det omöjligt att fortsätta...jag längtade efter farten, suget i magen, att skrika rakt ut av allt adrenalin som pumpas runt i kroppen.
Så jag stod där med min biljett i handen och såg berg-och-dal-banan susa runt i hög hastighet och jag ville kliva på...ville också åka!
Jag hade bara glömt bort att vissa turer känns mer i magen än andra och idag var jag barnet som stod vid sidan av och mådde illa illa illa av senaste åkturen!
Kommer jag att sluta vilja åka?
Nej.....imorgon mår jag bättre så imorgon tar jag en tur till med berg-och-dal-banan :)
Dagens hemsnickrade ordspråk: "Livets beska droppar sköljs bäst ner med framtidsutsikternas nektar"
