Barnvagnsmaffia à la P.o.P.! 31/5-2010-
Vi har alla råkat ut för dom.
En hord av tvillingvagnar, joggingvagnar och strollers (enbart av de dyraste märkena så klart) far fram som en svärm av gräshoppor över stadens gator och torg. De invaderar våra uteplatser och tar upp all befintlig plats. Mammorna som kör dessa pimpade vrålåk är de jag kallar "pop-mammor". Jag kallar dem för pop-mammor för att de envisas med att klä sig själva och sina barn i kläder från Polarn & Pyret.
Vuxna kvinnor som sätter på sig Polarn & Pyret mössor för barn i randiga klara färger?!
Vuxna kvinnor som sätter på sig OCH sina barn Polarn & Pyret kläder i matchande färger?!
Vuxna kvinnor som alltså på fullaste allvar klär sig i BARNKLÄDER för helvete??!!
Sen stirrar dom snett och ser sååå sura ut över att deras pojkvänner/sambos/män dreglar efter allt som överhuvudtaget påminner om ett fruntimmer.
Jag skrattar elakt och mycket gott inom mig själv varje gång det händer för det övergår mitt förstånd att de inte förstår att de har klätt ut sig till småflickor och sen ändå förväntar sig att deras män inte ska titta på "de stora flickorna"? ;)
Ett annat fenomen med pop-mammorna är deras attityd.
De är snorkiga, högdragna och likt små Wall Street strebers hör man deras eviga tävlan sinsemellan. De jämför vagnar, kläder. sina barns utveckling och framsteg, villan de köpt, de fejkade pustningarna och suckarna över att de nu måste ha två bilar...guuuud vad jobbigt!
All denna tävlan, snorkighet mot människor som tvingas röra sig runt dem och högdragenhet ägnar de sig åt med en stor rykande latte i en pappmugg i ena handen och den andra handen på vagnen och en mobil fastklämd mellan örat och axeln...allt medans deras små telningar sitter och stirrar ut i tomma intet med håglös blick.
Inga soliga flin till omvärlden där inte!
Pop-mammornas barn har också alldeles blåröda händer av kyla på hösten och våren för du ska ju inte tro att de sätter på raringarna vantar eller ens orkar ta tag i raringens händer 300 gånger om dagen och stoppa ner dem under filten?
Nej nej nej....
Popmammors barn uppvisar en sorts stillsam letargi som jag tycker är väldigt oroande att se.
Jag mår illa när jag ser en liten människa på ca 1-3 år som sitter hopsjunken i en svindyr vagn och har svindyra märkeskläder på sig MEN...blicken är tom, hållningen är uppgiven, händer och kinder nariga av alltför många timmar sittandes i blåsten i en vagn och mamma, kära älskade mamma talar bara i telefon så det är ju ingen mening att påkalla uppmärksamhet. Det vet vi. Det har vi redan lärt oss.
Jag vågar säga det! Pop-mammorna är utmärkta shoppare, fantastiska attackfikare, de kan det mesta om det mesta men de missköter sina barns själsliga och emotionella utveckling!
ALDRIG har det hänt eller kommer det att hända att denna kategori mödrar sätter sig på huk framför sitt barn och säger "vad vill du göra hjärtat? Vill du ha en varmkorv medans mamma handlar så kan vi åka hem sen och göra något kul?".
De fikar också alltid själva inne på cafèer och deras småttingar sover i vagnarna utanför...tror dom inte att barnen skulle uppskatta en fika?
Deras innerliga kontakt, samspel och dialog med sina barn slutar vid en lätt klapp på huvudet och sen säger de med tillgjord känsla "lilla gumman/gubben", för att sedan fortsätta babbla med vänninan eller i mobilen.
Även i de bistraste uppfostringstjafsen med min son är jag där, han vet att jag är närvarande, han känner att han har full fokus och att jag är villig att tjafsa hela dagen om det krävs det för att få honom att lära sig rätt och också att han får veta att mamma flyr inte ifrån mig mentalt. Mamma är där!!
Ibland ser jag hur illa en del människor reagerar på min yngste son.
Han är glad, går fram och pratar med vem som helst på torget, idag gick han fram till en främmande man på MacDonalds och slog sig ner och pratade en stund.
Han är käck, har självförtroende och han är på upptäckarstråt.
Mitt älskade barn är fullt införstådd med sin egen suveränitet och han har inte blivit fostrad till att "synas men inte höras". Han är min avbild på det sättet att han aldrig i helvete ber om ursäkt för sin egen existens och det finns väldigt många vuxna som höjer på ögonbrynen åt honom eller rynkar på pannan och tittar ogillande på honom men jag njuter i fulla drag när det händer för jag har inget blekt litet pop-barn som inte vågar visa att dom har rätt att få plats i den här världen!
Han tar för sig och han ber inte om ursäkt för det!
Jag tror att det skulle göra pop-mammorna väldigt förvånade om dom visste hur mycket JAG ser ner på DOM hahaha!
Jag vet att många av dem anar att de är ute på hal is för jag ser hur de tittar nedlåtande på mig och min son när vi är ute och gör stan, men ändå kan de inte låta bli att kasta många förstulna eftersläntrande blickar på oss.
Jag minns en pop-mamma speciellt.
Hon var jättefin och moderiktig, väldigt smal och hade den obligatoriska lattemuggen inopererad i ena näven.
När hon snabbt tittade till på mig och min son var vi dyngsura efter att ha lekt i fontänen, sittandes bredvid med varsin cheeseburgare från MacDonalds i händerna, mumsandes och njutandes i solen.
Hon drog efter andan och stirrade chockat på mig som inte direkt är en lättviktare, sedan på min son och cheeseburgarna. Efter det stirrade hon med argsint uppfordrande och nästan ilsken blick på mig som sa:
"Hur kan du låta ditt barn vara blöt? HUr kan du låta honom äta skräpmat? Hur kan du låta allt detta förfall ske?"
Jag slog en koll i hennes vagn, väl vetande att jag skulle möta ett pop-barn, och mycket riktigt!
En liten pojke utmärglad som ett cancerbarn med bleka kinder satt och stirrade längtansfullt på våra burgare.
Då kunde inte jag låta bli att säga nåt och jag är känd för att vara högljudd och för att säga precis vad jag tycker, när som helst och till vem som helst.
"Tänk vad konstigt det är att en del inte bara svälter sig själva för att passa in, de svälter även sina oskyldiga små barn".
Behöver jag säga att hon gapade och stirrade på mig i ren chock? hehehehe
Nej, mina vanliga mammor/morsor/mödrar! Vi får inte låta pop-mammornas gift sprida sig! Deras idè om hur en bra mamma ser ut och uppför sig och fostrar är inget annat än undermålig!!
Nästa gång du blir illa behandlad av en pop-mamma så säg ifrån, låt dem få veta att vi inte är imponerade av människor som beter sig illa.
Min pop-kamp fortsätter.....
Dagens motto: "när du vet bättre, så agera bättre".
Änglar och demoner! 30/5-2010-
Jag har det!
Har du någonsin älskat och hatat en och samma person?
Jag har det!
Har du någonsin fruktat slutet mellan er lika mycket som du fruktat att fortsätta vara tillsammans?
Jag har det!
Att dansa med en demon är lika lockande som det är farligt, du dansar som aldrig förr och du vet inom dig att när du faller så fångar han dig inte. Ändå kan du inte sluta dansa.
Han tar ifrån dig bit efter bit av dig själv tills du inte ens minns den sammansatta person du en gång var. Allt som finns kvar är udda bitar som du inte får ihop till en helhet.
Han lär dig vem du är. Han skapar en ny DU såsom han vill ha dig.
Så fortsätter han sitt skapande tills du inte längre känner igen dig själv.
Men så en dag, igår eller imorgon händer det....
Det är så tyst och så litet men ändå starkare och större än någon kraft i universum!
Skrattet...glädjen och livslusten.
Det bubblar upp inom dig och du minns som en blixt från klar himmel vem du var!
Du ser änglar överallt, du hör naturen igen, du sover och andas lugnt och du kommer ihåg vilken fenomenal kvinna du var innan du blev besatt av en demon.
Du var ju en ängel...ÄR ju en ängel!
Jag ser och hör min demon ibland, jag hör hans skri av missnöje över att han inte fick skapa mig färdigt.
Jag känner hur det ångar runt mig men är inte längre vare sig imponerad, fascinerad, bedårad eller dominerad.
Du kan inte längre nå mig!
I walk with angels....
Dagens dikt: Maya Angelou`s "Fenomenal woman".
"Pretty women wonder where my secret lies.
I`m not cute or built to fit a fashionmodels size.
But when I start to tell them, they think I`m telling lies.
I say, it`s the reach of my arms
the spand of my hips
the pride in my steps
the curl of my lips.
I am a woman, fenomenally.
Fenomenal woman - that`s me.
I walk into a room just as cool as you please.
And to a man, the fellow stand or fall down on his knees.
Then they sworm around me like a hive of honeybees.
I say, it`s the fire in my eyes
the flash of my teeth
the swing in my waste
and the joy of my feet.
I am a woman, fenomenally.
Fenomenal woman - that`s me.
Men themselves have wondered what they see in me.
They try so much but they can`t touch my inner mystery.
When I try to show them they still can`t see.
I say, it`s the arch in my back
the sun of my smile
the hight of my breasts
and the grace of my style.
I am a woman, fenomenally.
Fenomenal woman - that`s me.
Now you understand just why my head is not bowed.
I don`t have to shout or jump about or talk real loud.
When you see me passing you ought to be proud.
I say, it`s the click of my heels
the bend of my hair
the palm of my hand
the need for my care.
I am a woman, fenomenally.
Fenomenal woman...yes, that`s me! "
Exempel på den manliga hjärnan! 28/5-2010-
Ett exempel på hur den manliga hjärnan fungerar: Jag bad min 14-årige son att köpa med sig hem 3 dl gräddfil och vad kommer han hem med??? 3 dl grädde och 3 dl filmjölk?!?! :-D
Grädde OCH fil blir inte per automatik gräddfil darling....det enda som blev rätt var måttenheten på 3dl, kan tänkas bero på att den manliga hjärnan lättare hanterar logik och matematik eller?? :-P
Dagens motto: "Tänk efter före".
Barnäktenskap i Sudan och barnarbete i Sverige 23/5-2010-
Rekommendationen var att om barnet jobbar hemma med någon syssla såsom att städa ur garaget så skulle familjen donera 200:- och om barnet jobbade ute på företag så skulle de donera 350:-.
Där brast det för mig och jag slutade att klassificera det som ett välgörenhetsprojekt och kallar det istället för barnarbete.
Att tvinga ett barn att jobba för skitlön är...hmm låt mig tänka....BARNARBETE!
Så vitt jag vet så är barnarbete förbjudet i Sverige va?
Jag drog mig till minnes att min mor berättat att hon under sin barndom genom skolan "fick" samla in pengar till de svältande barnen i Biaffra. Det kan ha rört sig om ca 25 öre som på den tiden inte var den värdelösa summan det är idag.
Mina morföräldrar var förvisso redan på den tiden fastighetsägare men hade det långt ifrån fett. Med enbart en arbetande förälder och sex barn att ta hand om fick min mormor vända på slantarna för att få det att gå ihop.
När sedan min yngste morbror växte upp så samlades det fortfarande in pengar till de svältande barnen i Biaffra och det var ca 10 år senare?!
Jag minns detta klart och tydligt även under min skolgång och som ett barn av generationen som gasade "we are the world" på högsta volym i våra tonårsrum var insamlandet i västvärlden till förmån för svältande barn i Afrika snarare norm än ovanlighet.
Kan vi ha missat nåt där?
Är det inte så att hjälp till självhjälp är att föredra som långsiktig lösning?
Kineserna har ett underbart talesätt om det här ämnet som lyder nåt i stil med "ge en man en fisk och han är mätt i en dag, lär en man att fiska och han är mätt i en livstid".
Jag vänder mig emot insamlandet under tvång, inte insamlandet och biståndet i sig även fast jag ifrågasätter det.
Så hur förändras livet för de Sudanesiska flickorna?
Jag kan tänka mig att de absolut får större valmöjligheter i livet om de får utbildning men i ett land där äktenskapet står högt i kurs i kulturen och ett land där politik och religion går hand i hand så känns det långsökt att utbildning skulle kunna stoppa barnäktenskap.
Vad sägs om att lagstifta emot barnäktenskap? Vild tanke jag vet *dryper av ironi*.
Om någon som ens får en tanke om att viga minderåriga vet med sig att det innebär stränga straff så kanske det hindrar hälften, och i mitt tycke så är varje räddad flicka en vinst.
I Indien är det förvisso så att en engelsktalande utbildad hustru får större hemgift och kan vara mera delaktig i valet av make, men där handlar det om unga kvinnor och inte barn.
Barnäktenskapen är ju ej heller ett begrepp som bara finns i fjärran land...åh nej!! De är i allra högsta grad närvarande även här i Sverige. Kanske inte utförandet av dom men väl planerandet.
I larmrapport efter larmrapport får vi det nertryckt i halsen hur stressade våra svenska barn och ungdomar är.
Sömnsvårigheter pga stress, de käkar antidepressiva som Djungelvrål pga stress, ätstörningar pga stress, katatoniska flyktingbarn som är paralyserade av stress för de vet inte om de får stanna eller tvingas åka tillbaka till det helvete de kom ifrån, stressen av att prestera i skolan och i aktiviteter, press från kompisarna osv osv...
Lägger vi inte sten på börda när vi begär att våra barn ska ta hand om andra barn?
Hur stressande är det inte för våra barn och ungdomar att vi skickar signalen att de får lov att lösa världsproblemen? Näää fyyy fan, jag vill inte leva i ett samhälle som kräver att barn ska ta hand om barn!!
Visst kan vi väl visa våra barn vägen, visa dom hur man löser problem genom att ta tag i det och inte genom att skyffla över ansvaret på någon annan som absolut inte är mogen att ta ett sånt ansvar?
Likställer vi inte våra egna barns rättigheter med de Sudanesiska flickornas när vi tvingar dem att barnarbeta och flickorna i Sudan tvingas gifta sig....?
Låt oss istället "be the better man" och gå samman! Vi vuxna i Sverige kan alla donera EN DAGS LÖN per år!
Var ärlig...du kommer aldrig känna av det inkomstbortfallet eller hur?
Jag skulle ställa mig först i kön till en sådan sak och jag skulle vinna sååå mycket på det. Mina pojkar skulle vara stolta över mig, pengar skulle skickas till flickorna i Sudan, vi skulle alla uppleva en gemenskap i världsansvaret och framförallt....vi skulle ta bort lite av stressen från våra egna barn och visa dom hur man förvaltar demokrati och samhällsansvar.
Dagens låt: Olle Adolphson "Det gåtfulla folket".
Balkongparadis i storstan! 19/5-2010-
Däremot har jag äntligen kunnat använda min balkong till annat än förvaringsutrymme.
Med ett parasoll, lite växter, schyssta dynor (sydda av da numba 1 mama), ett glas vin och en gnutta solsken så känns det lite Medelhavet även i den tristaste av betongförorter.
På kvällskvisten tog jag en promenad till vårt lokala minilivs och det var en scen som tagen ur en film.
Musiken dånade från en balkong, solen sken och barn av alla färger lekte med vattenpistoler mitt i denna asfaltsdjungel allt medans bilar prydda med bling-bling gled runt i området och skapade en känsla av South Central meets Stockholm.
Feels good to be home!
Dagens låt: Ozzy Osbourne "Mama I`m coming home".
Den största av dagar! 18/5-2010-
Genom smärta och vånda tvingade du dig ut till liv
Du kom med solen hjärtat
Aldrig mer skulle världen bli densamma
Du är min inandning och din bror är min utandning
Idag är den största av dagar
Grattis på 15-årsdagen älskade barn!
Dagens låt: Lauryn Hill "Zion".
För fet för ett fuck och för lång för Grönan! 17/5-2010-
Jag har väl för det mesta haft en hyfsad kropp enligt mig själv, har aldrig varit ett offer för mediaexponeringens anorexioffer då jag tycker att en kvinna ska se ut som en kvinna!!
Mina ideal har ALDRIG varit benrangel såsom Kate Moss. Neeeej snarare Rita Hayworth och damer av hennes kaliber!
Har ofta fått höra att jag ser lite ut som en 50-talsstjärna och jag har alltid tagit det som en komplimang men...STORT MEN...de senaste åren har jag tappat mig själv. Jag har glömt bort min kvinnlighet och min sexappeal någonstans längs vägen. Jag har reducerats ner till en könlös person.
Ovanpå allt detta har jag gått upp kraftigt i vikt sedan jag slutade arbeta pga hälsoskäl.
Jag är numera som Micke "Svullo" Debois sa: För fet för ett fuck!
Missförstå mig nu inte...jag är inte olycklig för detta, snarare en smula missnöjd men det utgör inte hela min vardag att fundera över hur ful/fet jag har blivit. Jag anser att mitt liv är fullt av både kärt besvär och mindre kärt besvär för att tycka att detta är ett verkligt problem men ni vet hur det är?
Man ligger och snöar fast vid en enda tanke som i själva verket är så oviktig att hjärnan inte behöver anstränga sig för att ta itu med "dilemmat".
Hellre det än att ligga och grubbla över eventuella verkliga problem.
Mitt i detta frosseri av självupptagenhet kommer min vackre långe son in i rummet.
Som vanligt slår han sig ner efter att ha hämtat sin "gamla" mor något att dricka eller fika och då inträder VÅR stund. Fri från lillebror, fri från mammas sysslor, fri från läxor osv.
Vi sitter och småpratar i godan ro om det mesta fast det är klart att det mesta handlade om hans födelsedag imorgon :).
Medans han sitter och pratar tittar jag på hans ben och ser att dom sträcker ut sig över halva vardagsrumsgolvet och frågar honom sen om han vill mäta sig och han går godvilligt med på detta.
Det visar sig att min son som fyller 15 imorgon är 190 cm lång?!
Nog för att alla på min mors sida av familjen är långa, kraftiga "vikingaaktiga" människor och på min fars sida är alla utom farmor och faster långa och på hans far sida är alla i alla fall av medellängd men ÄNDÅ??!!
Jag skrattar och säger: Du vet hur lång du än blir gubben så är du alltid mammas pojke, min bebis!
Han ler och kramar mig och sen klappar han mig på huvudet.
Jag som alltid sett mig själv som lång med mina 169cm känner mig helt plötsligt som om jag vore uppvuxen under en byrå hahaha!!
Min son frågar mig hur lång jag tror han kommer bli och jag svarar honom att jag tippar på 192-196 cm varpå han suckar länge och omständigt och utbrister:
-Åh fy faaaan vilken tur, min värsta mardröm är att vara för lång för Gröna Lund!!
Jag skrattade så jag tappade luften....man får onekligen perspektiv på sina egna våndor när man eventuellt kan bli för lång för Gröna Lunds attraktioner....tack älskade hjärtebarn för att du finns!! Puss/mamma :)
Dagens låt: Bette Middler "The wind beneath my wings".
Talanger och tårar! 14/5-2010-
Hundarna var trötta och dåsade på golvet, katten var uppflugen på bokhyllan och sov, barn nummer 1 var fullt upptagen av sitt eget liv och barn nummer 2 sov sött.
Slökollade mig igenom Talang som sänds i TV4 och jag hittade (naturligtvis) en hel del att reta mig på ;).
Bert Karlsson....*suckar och himlar med ögonen*.... Om man har så mycket pengar att man har råd att klä alla sina innertak i huset med vit mocka som uppskattningsvis måste ha gått på MINST 50.000:- så fattar jag inte varför man inte tar en slant och går in till en tandläkare och säger: Typ blås ut hela skiten och lägg in nytt, en sorts "gör om, gör rätt".
Till mannens försvar måste dock sägas att han kan den branschen och han vet vad han talar om, min personliga åsikt är dock att det skulle vara lättare att ta till sig det han säger om det kom ur en vackrare mun :).
Sen den andra snubben i juryn då?? Vet inte vad han heter men han försökte i ett avsnitt glassa med att han är manager till Dolph Lundgren och om jag vore som honom så skulle jag inte tala så högt om det.
Det är ingen merit liksom för Dolph "jag e så jävla amerikansk att jag smäller av" Lundgren var ute efter en enda film och det var Rocky 4 som kom någon gång under sent 80-tal om jag inte minns fel?
Charlotte "Prillan" Perelli...hon är råbra!!
Duktig sångerska, snäll och vänlig och ger ett genuint intryck men har hon inte liiite konstigt ansikte??
Hon ser bra ut men ändå ser hon litegrann ut som en morphning mellan sig själv och en alien.
Jag tror det är hennes stora ögon som gör det...eller så var det nåt i chipsen hehe.
Tårarna sprutade ur mina ögon när Jill, 14-åring som brottas, sjöng ett klassiskt stycke. Så vackert och så rent...det var ren njutning för mina öron att lyssna på hennes 2,5 minut på scen.
Om inte den flickan blir vår nästa stora sopran i Sverige så vet inte jag vad som hänt med folks öron.
En annan sak som feministen inom mig applåderade i den stunden var att jag får vara med om att se en generation flickor växa upp som kan hålla på med brottning OCH sjunga klassisk musik. WOW!!
Framstegen sker med myrsteg mina vänner, men lika oundvikligt som en tornado så sker det.
Dagens klipp: http://www.youtube.com/watch?v=6t9IntzBn8w
Terroristen på Kristihimmelsfärdsdag! 13/5-2010-
...efter att i åratal hört människor tala om sina bloggar tänkte jag också testa. Visst har det slagit mig att en blogg är lite som Facebook med en enda vän...mig själv!! :)
Min blogg kommer definitivt inte att handla om mitt händelserika jetset-liv för det har jag inget, ej heller om allt positivt och bra som jag gör och som finns i livet, jag är inte så onyanserad att allt jag säger och gör är av godo.
Min blogg kommer väl att vara en salig blandning av allt ifrån grymma låtlistor, dikter, funderingar, händelser men framförallt mina pet pieves.
"Pet pieves" är ett amerikanskt uttryck som i grund och botten betyder nåt i stil med "saker som gör mig jävligt irriterad" hahaha!
Dagens pet pieve:
Dagen började i lugn och ro, det är röd dag as we speak, och vi skulle hem till min mamma på lunch.
När vi kommer fram så ställer min 2-åring till ett helt fantastiskt stort 2-årstrots för att han bara fick ta en godis i taget från godisskålen och inte ta hela skålen på en gång.
Och nu kommer vi till det som irriterar mig...huuuur kan en liten människa som är runt en meter få en hel familj att bryta upp från en trevlig dag tillsammans?
Det fick mig att börja fundera på om vi har missat något i modern krigsföring....?
Om vi på något vis kunde ta all den kraft, envishet och ilska en 2-åring kan uppamma och rikta den i ett krig exempelvis så skulle inte motståndarna ha mycket att sätta emot.
Om vi kunde ta all den energi en 2-åring har och lägga över den på trötta tonåringar för att få dom att vakna upp ur sin tonårskoma tex? Vad händer då?
Om vi kunde ta all den trotsighet en 2-åring har och ge den till utsatta flickor i samhället och på så vis få dom att precis som en 2-åring vråla NEJ!!! Skulle vi ha så många utnyttjade flickor kvar sen?
Om vi kunde ta all den livsglädje en 2-åring har och sprida ut den över hela mänskligheten...skulle människor börja le mot varandra igen på gatan trots att man inte känner varandra?
Efter allt detta funderande på både allvarligt och strunt kunde jag äntligen sammanfatta att det jag blev irriterad på idag vid lunchen var inte alls att min lille lille man fick ett utbrott i stil med Ejjafjätjakulla (eller vad i hela helsicke den där Isländska vulkanen heter?!) utan jag blev irriterad över att min reaktion var låst, uppfostrad och tam. Jag tycker definitivt att vi ska ha ordning och lagar och regler men vem skulle egentligen må dåligt av lite "radhus-anarki à la 2-åring"?
Vi får känna saker men vi får inte uttrycka dem. Så ser vårt samhälle ut. En 2-åring däremot är bara känslor och dess uttryck.
Från den dagen vi ser dagens ljus påbörjas vår tystnad....
Gör inte så, säg inte så, gå inte dit, sätt dig ner, var tyst nu osv osv...
Om alla föräldrar fick en krona för varje gång man har sagt någon av de sakerna så skulle man ha en hygglig slant :)
Älskade 2-åringar, ni är en pain ibland och ibland är ni de som lär oss att vara bättre människor!
Dagens låt: Steppenwolf "Born to be wild".
