Har du någonsin haft ett sådant förhållande som kostar en liten bit av dig själv varje dag?
Jag har det!
Har du någonsin älskat och hatat en och samma person?
Jag har det!
Har du någonsin fruktat slutet mellan er lika mycket som du fruktat att fortsätta vara tillsammans?
Jag har det!

Att dansa med en demon är lika lockande som det är farligt, du dansar som aldrig förr och du vet inom dig att när du faller så fångar han dig inte. Ändå kan du inte sluta dansa.
Han tar ifrån dig bit efter bit av dig själv tills du inte ens minns den sammansatta person du en gång var. Allt som finns kvar är udda bitar som du inte får ihop till en helhet.
Han lär dig vem du är. Han skapar en ny DU såsom han vill ha dig.
Så fortsätter han sitt skapande tills du inte längre känner igen dig själv.
Men så en dag, igår eller imorgon händer det....
Det är så tyst och så litet men ändå starkare och större än någon kraft i universum!

Skrattet...glädjen och livslusten.

Det bubblar upp inom dig och du minns som en blixt från klar himmel vem du var!
Du ser änglar överallt, du hör naturen igen, du sover och andas lugnt och du kommer ihåg vilken fenomenal kvinna du var innan du blev besatt av en demon.
Du var ju en ängel...ÄR ju en ängel!
Jag ser och hör min demon ibland, jag hör hans skri av missnöje över att han inte fick skapa mig färdigt.
Jag känner hur det ångar runt mig men är inte längre vare sig imponerad, fascinerad, bedårad eller dominerad.
Du kan inte längre nå mig!
I walk with angels....

Dagens dikt: Maya Angelou`s "Fenomenal woman".

"Pretty women wonder where my secret lies.
 I`m not cute or built to fit a fashionmodels size.
 But when I start to tell them, they think I`m telling lies.
 I say, it`s the reach of my arms
 the spand of my hips
 the pride in my steps
 the curl of my lips.
 I am a woman, fenomenally.
 Fenomenal woman - that`s me.

 I walk into a room just as cool as you please.
 And to a man, the fellow stand or fall down on his knees.
 Then they sworm around me like a hive of honeybees.
 I say, it`s the fire in my eyes
 the flash of my teeth
 the swing in my waste
 and the joy of my feet.
 I am a woman, fenomenally.
 Fenomenal woman - that`s me.

 Men themselves have wondered what they see in me.
 They try so much but they can`t touch my inner mystery.
 When I try to show them they still can`t see.
 I say, it`s the arch in my back
 the sun of my smile
 the hight of my breasts
 and the grace of my style.
 I am a woman, fenomenally.
 Fenomenal woman - that`s me.

 Now you understand just why my head is not bowed.
 I don`t have to shout or jump about or talk real loud.
 When you see me passing you ought to be proud.
 I say, it`s the click of my heels
 the bend of my hair
 the palm of my hand
 the need for my care.
 I am a woman, fenomenally.
 Fenomenal woman...yes, that`s me! "