En nära anhörig ska på måndag utföra en stor bukoperation...bryr mig inte särskilt mycket om hennes ord att detta skulle vara en "ickke invasiv operation", ett ingrepp i buken är i mitt tycke alltid invasivt...alltid allvarligt!
Jag älskar henne...hon som varit ställföreträdande storasyster/moster/vän och alltid funnits där men ändå förstår jag hennes önskan om att göra denna operation. Kanske ett sätt att åter igen bli den vi älskar så högt? Inte fysiskt, utan mera återgå till den person hon var innan...innan allt hände?
Innan livet hann ikapp och vardagen bojade din fria ande?
Jag minns dig och jag älskade dig sååå!!
Du stod på "the barricades" och proklamerade allas lika värde och demokratiska rättigheter, du stod fast vid dina åsikter om så satan själv hade blegat tillbaka....du som stod så stark!!
Minns att jag var imponerad av ditt frigjort korta hår och piercade öron, dina politiska vänner och din absoluta förankring i vem du var/är.
Jag vill se dig igen, jag saknar dig och jag ska vara den första att fira din återkomst!
Vi finns här när du återhämtar dig och när du finner dig själv igen så är vi åter igen de tre musketörerna :)
Vet inte hur jag ska sätta pränt på alla mina känslor men det fattar du väl själv hur oroliga vi är? Min  styrka i livet vacklar t.o.m. inför att du kanske förvinner och lämnar oss ensamma kvar....om du bara visste hur fel du alltid har haft i en enda sak.
En människa är inte en ö....en människa är en del av en arkipelago, en ögrupp if you will?
Du är en del av vår ögrupp! Vi är en del av din ögrupp!
Vi är så stolta över dina framsteg men vi hoppas att du förstår att det inte får ske på bekostnad av vår tid tillsammans?
Om du vill backa...backa!
Men om du ändå vill gå framåt så gå med vår välsignelse och vår kärlek...
Så mitt ibland dödsångest och legobitar på golvet efter lillemans framfasrt så säger jag bara:
Luv you always!!