Idag ställde sig en fråga jag grunnat på en längre tid på sin spets, den nådde sin kulmen kan man säga.
Får man fostra andras barn?
Jag säger kategoriskt NEJ!!!
I höstas var jag och min yngste son med om en sak som jag inte trodde skulle kunna hända och detta var bara en av många liknande incidenter märk väl!
Han sitter i barnvagnen och vi går på bussen, jag sätter på honom bältet som finns i vagnen och sätter fast vagnen med det spännband som finns där just för det ändamålet och bussen börjar köra, han var mindre road av att ha bältet på sig och började kinka lite och det växte sig snart till ylanden och "trotsutbrott" från hans sida.
En man som satt framför oss vänder sig om och utbrister med mycket aggressiv röst:
-You have to take it off, he doesn´t want it, can´t you tell?
Jag svarade artigt men en aning kyligt:
-This is none of your buisnes, please don´t interfear!
I detta läget vänder han sig helt om och börjar skrika åt mig att ta av säkerhetsbältet, och jag skakar bara på huvudet åt honom och vänder mig bort och ser på min son som nu är livrädd för den läskiga mannen som skriker på mamma....vart i denna situation trodde han att han gjorde barnet ifråga en tjänst?
Om jag hade satt mitt barn i en bil utan bälte hade jag setts som en synnerligen oansvarig mamma och det finns säkert många som hade kontaktat myndigheter i ett sånt läge MEN...om jag åker buss med honom så behöver han inte bälte???
Varför har det då installerats bälten i alla svenska bussar? Dekoration eller?
Dessutom tycker jag att om han ska befinna sig i MITT land och skälla ut mig och ha åsikter om hur jag fostrar MITT barn så ska han förbanne mig lära sig att TALA SVENSKA!!!
Jag skulle aldrig, ALDRIG, komma på tanken att resa till ett annat land och börja skrika på folk på engelska hur dom ska fostra sina barn? Tänk på det...skulle DU göra det?
Det som händer därefter gör mig helt matt av ilska....jag ville göra illa, ville slå men visste direkt att om jag hade släppt lös min vrede då, hade jag sannolikt åkt dit för dråp eller mord.
En gammal tant går förbi barnvagnen när hon ska gå av och böjer sig ner till min son och säger:
-Stackars dig, ingen älskar dig! Stackars lilla dig....
Denna människa tog ut sin irritation på mig för att jag tog en uppfostringssituation bland folk istället för att göra honom till viljes för alla andras skull (men då verkligen inte för hans bästa) och hon tog ut detta på mig genom honom?! Hon går alltså på en 3-åring och skrämmer honom med en massa ord han vet inte är bra men som han inte helt förstår vidden av.
Jag tittade på henne och min röst lät konstigt metallisk och jag hade blodsmak i munnen när jag sa:
-Det är inte synd om honom för att han är arg och inte får som han vill!!
Då fortsätter den stelbenta häxan från dra-åt-helvete-land så jag var tvungen att för första gången i mitt liv lämna en konflikt för hade jag sagt ett enda ord till eller stannat kvar en enda sekund till så hade jag klappat till henne!!

Idag brakade det loss igen.
Jag och Lilleman och min mamma var på MacDonalds och åt en snabb lunch, han var trött och på lite halvrisigt humör och ville inte sitta på stolen utan tyckte det var en sagolikt bra idé att ligga på golvet och på det sättet pröva mammas auktoritet. Jag sa till honom upprepade gånger att sätta sig på stolen, visade honom andra barn som minsann satt kvar på sina stolar och jag provade till och med att ta tag i honom och hålla fast honom så att jag skulle kunna sätta honom på stolen men icke!
Till slut fick jag nog och sa:
-Nehej, om du ska bete dig på det där sättet så går jag härifrån!
Han fortsatte ju otippat nog att vara besvärlig varpå jag reste mig upp och började gå mot utgången. Då fick han ett ganska imponerande raserianfall och skrek i högan sky att vi skulle stanna och jag talade om för honom att det inte gick för han hade fått flera varningar och fortsatt bråka ändå så nu var det så här.
Jag gick ut genom dörrarna och ser när jag tjuvkikade över axeln att han var på väg mot dörrarna till mig, men då rusar en muslimsk tjej fram till honom och tar tag i honom och kramar om honom och torkar hans raseritårar med en servett?!?!?!
Jag stormar in igen och säger:
-Vad i helvete gör du? Släpp mitt barn!!!
-Han har sagt nu att han ska säga förlåt till mamma, svarar idioten och ler överseende åt mig.
Min pojke försökte ta sig loss men hon höll om hans armar så han inte tog sig loss så jag stolpade fram till henne och knuffade henne så hon satte sig på arslet medans jag sa än en gång:
-Släpp mitt barn!!!
Vad gjorde hon sig skyldig till där?
Övergrepp, hon höll fast ett främmande barn som ville loss.
Hon underminerade min auktoritet och mitt kunnande som förälder genom att "lösa" situationen åt mig för hon var ju så bra på det här.
Vad sa hon till min lille pojke innan jag hann in och fram? Av hans ansikte att döma så var han skrämd och även förvirrad. Mamma säger att jag inte får göra si och så men främmande säger och visar annat?? Förstår inte folk vilka konsekvenser såna här ingripanden kan få?
Det enda jag vet med total säkerhet nu är att nästa person som lägger sig i hur jag fostrar mina barn kommer att få väldigt mycket stryk. Inget hot, bara fakta!

Om man tex ser ett par ungdomar ute som håller på att göra något fuffens så kan man ju hojta till att dom ska låta bli, men det är ju saker som kan vara till skada för dom själva och andra och andras egendom. Alltså skyddar man ungdomen från att skada sig själv och det är ett ansvar jag tycker att alla medborgare har om sina egna och andras ungar.
Men att ingripa på det här sättet och angående ett sånt litet barn är ju helt sjukt! Allmänheten ska absolut INTE komma och klaga på att ungar bara gör fanstyg i dagens läge och att de är så ouppfostrade i jämförelse med tidigare generationer, när man som förälder som försöker fostra upp en unge till att vara en god samhällsmedborgare med hut och vett och som kan föra sig bara får en massa skit och blir stoppad av folks lägga-näsan-i-blöt-mentalitet (och jag har ju bevisligen klarat det en gång redan, INGEN i hela världen kan påstå annat än att min äldre son är en kunglighet)!!
Jag fostrar mina söner både som far och som mor, ena handen smeker ömt och den andra handen höjer pekfingret.
Men idag är det tydligen så att ingen får fostra sina barn, och definitivt inte offentligt!
Barn är kloka små vuxna i små små kläder...de förstår om mamma pratar på ett sätt hemma och ett annat sätt när andra hör och det skrämmer dom. Den enda människan de har att lita på för sin absoluta överlevnad spelar roller....tänk er det?
Min mamma skrädde aldrig orden, hon fostrade mig vart vi än var och vem som än såg. Hon var en mjukare mor än vad jag är men hon hade ju å andra sidan en dotter och inte två söner hihi.
Hon fostrar mig fortfarande på många sätt men idag mera på det spirituella och själsliga planet, hon har sååå många visdomar att dela med sig av!!
Jag kommer inte att sluta fostra mina barn, vart vi än är och vem som än är i närheten, men det skulle vara förbannat skönt om folk kunde lära sig ett av mina favorituttryck!!
"Sköt dig själv och skit i andra så lever du längre".