Som liten var jag ett glatt och bestämt barn, jag älskade samma saker som de flesta småflickor gör och inget i mitt liv stack ut på ett sådant sätt att jag hade kunnat ana vilken märklig tid jag skulle komma att leva i.

När jag var 3 år gammal dog en av världens någonsin största artister, Elvis, och jag förstod långt senare hur häftigt det faktiskt var att vi hade levt samtidigt på den här planeten.

Jag var 12 år gammal 1986 när vår statsminister vid den tiden, Olof Palme, sköts till döds på öppen gata i Stockholm. Jag minns det som igår!

I nionde klass föll Berlin-muren , vi såg det på tv och ett halvt sekels segregation för att kväva nazismen föll och alltmedan betongdammet skymde sikten festade människor och tog bitar av muren som soveinirer, utan en enda stunds eftertanke om varför muren rests till att börja med.

Jag har levt igenom attentatet mot vår utrikesmnister Anna Lindh, 9/11 i USA, upptrappningen av konflikter i världen såsom Kuwait-kriget och jakten på islamistiska ledare och diktatorer, Estonia, vår tids största musikgeni Prince död.

På ett personligt plan har jag förlorat en vän till självmord, jag har förlorat en vän till depression och missbruk och till slut död, jag har förlorat en vän genom mord för att inte tala om alla andra hjärtesorger och fruktansvärda saker jag och alla andra gått igenom. Livet är inte lätt men jag vill ändå påstå att jag levt i en tid som varit präglad av en massa elände. Skulle man göra en jämförelse så skulle väl många säga "Men hörrdudu, på min tid gick vi igenom det och det som var avsevärt mycket värre", och det kan väl vara så....kanske man mäter sitt eget lidande och trauma högre än andras? Det jag menar är väl att jag känner att jag lever under en tid av stor förändring och många avgörande förändringar och de är verkligen inte av godo de flesta av dem men ingenting hade kunnat vara värre än den pandemi vi just nu lever i, ingenting hade haft samma destruktiva kraft om vi så hade slagit samman alla andra saker som hänt.

Vi har just nu hälften av dom dödsfall som Italien har baserat på folkmängd och vi socialdistanserar oss allt vi kan med undantag av ett fåtal som verkligen inte förstår!

Ikväll talade jag med en granne som är specialistsjuksköterska på hjärt-och lungspecialistavdelningen och hon berättade för mig att FHM enbart tar upp de som ligger på IVA i sin statistik men vad dom inte berättar är att det just nu ligger över 1000 personer inlagda på alla de övriga specialistavdelningarna pga covid-19 men de ligger ju inte på IVA så de tas inte upp i statistiken som rapporteras av FHM, de är patienter som inte finns på IVA och därmed finns de inte alls. På KI i Solna är det ännu värre.

Hon fortsatte med att berätta att de som är äldre och i riskgrupp dör av respiratoriska problem, de kvävs till döds i princip trots upp till 15 liter syrgas/minut?! De yngre som nu har börjat dö som inte har underliggande sjukdomar dör av ett hundratal "micro-proppar" i hela kroppen och alla som vårdas där just nu får blodförtunnande flera gånger/dygn pga det.

Jag läste så sent som imorse på CNN att ett stort antal unga dör av stroke till följd av covid-19 och nu ikväll rapporterar Expressen att unga och de utan symptom ofta får sk covid-tår, blodsutgutelser och blåsor på tår och fingrar. Ingen vet säkert varför ännu.

Det enda jag vet med säkerhet vad någon än säger är att ingen generation haft det värre än vi, miljöförstöring och politiskt kaos och pandemier...jag hoppas och ber att jag och min familj går hela ur det här och något av det värsta jag skulle kunna tänka mig är att få höra att någon man känner gått bort i denna farsot.

Snälla ni? Ta hand om er! Ta inga onödiga risker!

Jag och många andra vill ha er kvar och även om du själv inte tror det så är du oumbärlig! För någon eller några är du hela livsluften, du har faktiskt ingen rätt att utsätta dina närstående för sorgen över att förlora dig. Tänk på det här ungefär som att köra bil. Om du dricker och/eller kör oansvarigt på annat sätt och dör till följd av det så kommer alla andra att kalla dig idiot men vem är det som förlorat något? Vem sörjer?

Dina närstående.

Att utsätta sig för smitta av corona funkar på precis samma sätt.

Så vad vill jag säga? Jag vet inte helt ärligt. Tankar snurrar runt runt och precis när man börjar känna att man har koll på läget så inser man att det är ännu en självlögn.

När jag var liten var jag en helt vanlig liten flicka och jag hade ingen aning om vilken tid jag skulle komma att leva i. Det är jag tacksam för.

Min absoluta favoritdikt är skriven av Dylan Thomas och den tilltalar mig för att jag inte tror på att bara ge upp inför svårigheter, man rasar mot det döende ljuset och krigar vidare.....