För en tid sedan köpte äldste sonen ett headset av det förstklassiga inom gaming märket Siberia. Han har tidigare haft V1 (alltså version 1) men köpte nu V2. Väl hemma upptäckte han att headsetet inte alls höll den kvalitet som utlovats av tillverkaren, basen var endast marginellt bättre och ljudet var i övrigt detsamma. En enda ny liten funktion har lagts till och det är att på V2 kan man så att säga putta in micken i själva headsetet, på V1 var det stumt och satt fast i ett läge.
Han blev så klart besviken för han är en pengamedveten ung man och han nöjer sig enbart med det bästa (tips från undertecknad till ögonstenen) och han hade ju trots allt lagt ut 699:- av pengen han fått av farfar och farmor vid senaste besöket på Gotland.
Jag erbjöd mig att returnera hörlurarna och han ville istället ha ett nytt par av V1.
Glad i hågen (läs svettandes på bussen) åkte jag till Teknikmagasinet med hörlurarna i perfekt skick i kartong och med kvittot.
När jag kommer in i butiken tittar en kvinna förvirrat på mig och frågade sedan vart man hittade nummerlapparna, och jag visade henne den klart synliga manicken på väggen varpå hon log tacksamt och ilade dit som en flitig myra.
Trasslet tog fart när jag utsattes för något av det värsta jag vet...bristande logik. UFF!!! PUST!! UACK!!
När det blev min tur stegade jag fram till disken och förklarade mitt ärende kort och koncist, jag var en aning spänd för jag har varit i den här sitsen många gånger förr. En leende säljare med backslick som tror att jag är en tjock trevlig och lite tantig idiot som inte kan ett skvatt om teknik.

"Nää men du vet atteeee....den här e ju använd serru såru kante få pengarna tebax asså"
Han tittade mig stint i ögonen och förväntade sig naturligtvis att jag skulle reagera som de flesta andra kvinnor gör i den här situationen. Jag stirrade lugnt tillbaka och tänkte "Du får nog ge mig ett bättre bud än så valpjävel".
Efter en stunds tystnad blev han besvärad och började vrida på sig och sa: "Asså kartongen ser ju använd ut va sååå...asså jag kan inte ge dig stålarna tillbaks va".
Jag stirrade tyst på honom.
Vid det här laget täcktes hans svindyra Thailand-solbränna av en tunn hinna svett när han sa: "Asså kartongen e ju litte skitig va så jag kan inte ge dig cashen hajaru?"
Jag tittade tyst på honom och sa sedan: "Nu är du ologisk, jag skulle med andra ord kunna gå ut ur butiken och torka av kartongen som för övrigt inte har en fläck på sig, vända mig till en annan säljare och visa kvittot där jag har två dagar kvar på mitt kvitto på mig att återlämna eller byta produkten. Du får komma med nåt bättre."
Han vred sig nu som en mask och klämde sedan fram med: " aaa men asså du har ju inte 7 dagars returrätt för du harju 30 dagar här hos oss dårå men asså jag kan inte köpa tebax den för att jag kan inte sälja den hära vidare va".
Jag suckade ljudligt och sa: "Kan vi inte både du och jag bespara oss en massa värdefull tid och tjafs med att du börjar budgivningen istället."
Han stirrade så där dumt med öppen mun på mig och jag var tvungen att inse att killen faktiskt var så korkad som jag misstänkt från början att han var?!
För att förtydliga mig frågade jag vad det bästa priset var han kunde göra och då tändes ett Liljeholmens. Jag såg faktiskt det exakta ögonblicket när liv återvände till ögonen :).
"Aaaa asså jag måste nog dra av en...jaaa....i alla fall en tretti spänn på den hära." sa valpen och började om med stirrleken.
"Kör." sa jag bara med en nick.
Allt var alltså lugnt vid det här laget och vi var överens men DÅ, ack ljuva stund blåste någon ond kraft liv i den lilla kvinnan med nummerlappen som högt och tydligt sa:" Ja alltså JAG skulle ju inte vilja köpa den där för den är ju använd."
Fullständigt chockad vände jag mig om och innan jag hann tänka mig för sa jag: "Och vem fan frågade efter din jävla åsikt???".
Den lilla virrpannan fortsatte med att vända sig med ett förbindligt leende till backslicksäljaren och säga: "Jag vet hur det är och jag känner med dig".
Tyvärr var då kombon av värmen, nikotinbristen och en redan avklarad konfrontation för mycket så jag brast ut i en harang jag inte är särskilt stolt över idag:
"Men vem bad dig att stå och leka Dr Phil här inne? Du ska ju inte ens yttra dig kvinnjävel för du hittade ju inte ens nummerlapparna din idiot!! Jag tycker du ska gå hem och få dig ett ligg så kanske du är go och glad sen när du går ut bland folk."
Jag gick mot dörren och stannade precis innanför den, vände mig om och bugade teatraliskt med orden: "Nu går jag så det går bra att börja snacka skit om mig bakom min rygg nu."

Jag kokade av harm i flera timmar till jag verkligen började bena upp vad det var som gjort mig så förbannad att jag hettade i ansiktet och hade en hjärtrytm utan all like?
Kom fram till två ting.
1. Fullständigt HATAR lismande kärringjävlar som inte kan gå in i en "mansdominerad miljö" och hävda sin rätt på ett lugnt stenhårt sätt, ungefär som män gör det. Att försöka sänka andra kvinnor gör inte att man klättrar upp ett pinnhål i den manliga världen, din förbbannade hönshjärna!
2. Fullständigt HATAR folk som lägger sig i med sin negativitet i saker de inte har med att göra. Vad får man ut av det??? Är det något som blir bättre av det? Att kleta av sig sin egen bitterhet, förtryckta ilska och negativitet på andra människor med ett hånleende är liksom inte ok i något avseende ALLS!!!

Men...som min kloka mormor alltid sa när hon ställdes inför idioter med fiskögon "Hut går hem".
Om man enbart sprider negativa vibbar omkring sig i livet så får man förr eller senare igen, detta gäller ju även mig för jag borde ha hanterat situationen bättre och snyggare men hon tog mig rakt upp och ner på sängen och jag reagerade på en attack med en motattack.

Dagens ordspråk: "Att tala är silver, att tiga är guld."

Satt nyss och läste text-tv nyheter som vanligt och snubblade in på SVT text-tv sida 152.
Höll på att skratta ihjäl mig när jag läste att Kristdemokraternas riksdagsledamot heter Lennart Sacrèdeus???
Sacrè eller sacre är franska och betyder "helig", eller efter engelskans sacred.
Deus är latin och betyder "Gud".

Fatta att karln heter "Lennart Heliggud" och är riksdagsledamot för Kristdemokraterna?! hahahahahahahahhahaaaaaaa....årets bästa, helt klart!!

Ungefär lika sjukt som att heta "Torsten Invandrarfientlig" och vara riksdagsledamot för Sverigedemokraterna.

Dagens ramsa: "Substantiv är namn på ting, såsom klocka hatt och ring...".

Tropiska nätter...i Sverige?!
Vi behöver inte ens finna fem fel i den meningen, det räcker med ett och ledtråden är att det har med geografi att göra.
Jag fyller snart 36 och är alltså inte lastgammal och jag minns klart och tydligt somrarna under min barndom som behagligt varma, vattnet var svalt även i juli, man brände inte sönder sig om man solade en stund och det fanns alltid en bris som på natten kunde vara en aning kylig.
Till och med folks sätt att klä sig har förändrats. Förr använde man någon mysig stickad kofta à la skärgårdslook på kvällar och nätter i sommarnattens ljus, men numera ligger man och flämtar i så lite kläder som möjligt i den fullständigt stillastående hettan.
När nattemperaturen ligger på 20 grader eller varmare så kallas det för tropisk natt, och det har vi börjat få i Sverige?!
Jag minns klart och tydligt grönskan och alla blommor som frodades i Sverige under hela min uppväxt, det regnade ganska mycket och man ryckte på axlarna och sa med ett förklarande leende "typisk svensk sommar".
I dagens läge ser det mera ut som ett ökenlandskap med gulbruna gräsmattor, slokande blommor och en sorts darrande hetta som är fullständigt oresonlig inför att man är nyduschad och vill vara fräsch.

Vi ska nu inte glömma bort att det bara är en sisådär 15 år sedan som vi hade typiska svenska somrar så vad har hänt på dessa 15 år? Vad har så radikalt förändrat vårt klimat?
Växthuseffekten....
Det var ett obegripligt ord som forskare på tv talade om när jag växte upp, men för min son som tillhör den så kallade mp3-generationen är det en naturlig del av ordförrådet. Jag märker hur oroade han och hans kompisar är över hur vi har slaktat den planet vi bara har lånat av dom. Jag ser deras trötta ögon inför att behöva städa upp vår skit och hur arga de blir när man i det lilla, i vardagen, inte sopsorterar eller använder ett mindre miljövänligt tvättmedel. Samtidigt är vi alla en del av den fortsatta miljöförstöringen, hur gärna vi än vill bromsa!
Jag tror att om vi kunde avveckla 3 ting, vi behöver inte ens avveckla det helt men i alla fall skära ned det till hälften, så skulle mina framtida ättlingar inte behöva födas med olika cancersjukdomar eller deformerade genitalier eller missbildningar.

1) SLUTA ANVÄNDA PLAST!! Googla plast och dess effekter på vår miljö och våra kroppar så blir ni mörkrädda det kan jag lova! Kommer ni ihåg 60-talets slogan "plastic fantastic"? My ass säger jag i brist på ett bra svenskt uttryck.

2) Halvera åtminstone användningen av kolbränsle. Det finns bättre lösningar som inte alls är särskilt mycket dyrare att framställa...fast det är klart, om vi inte behövde olja vad skulle då USA ha för anledning att kriga i Mellanöstern? ;-P

3)Belägg alla fabriker i hela världen med skyhöga skatter (som ska finansiera konverteringen från kolbränsle så klart) för att få producera, bojkotta de företag som förlägger sin verksamhet till billiga u-länder som spyr ut föroreningar i en skrämmande takt. Jag vet att detta låter som fantasier men det går att göra. ALLT går att göra bara man vill!
Och om du inte håller med...kom på nåt bättre själv då smarto!

Sitter i tystnadens tropiska natt och minns svenska sommarnätter från förr när en strof ur en av Dr Albans låtar svirar genom mitt huvud....
"Nothing is impossible, the impossible just takes a little longer"
Det var säkert inte ens han som sa det först men just nu känns inte det viktigt....just nu önskar jag inget hellre än att mina framtida barnbarn vet hur midsommarblomster ser ut, hur daggen doftar på gräset en sommarmorgon och hur mjukt sommarregn känns....

Dagens ord: Agera!!

Häromkvällen såg jag en chick-flick av den värsta sorten. Ni vet den där typen av tjejfilm som går ut på att en ful, impopulär tjej går igenom världens make-over och helt plötsligt vill alla vara hennes vän, skolans mest populäre kille vill vara hennes pojkvän, hon håller ett vackert litet tal om moral och självvärde i slutet av filmen som åtföljs av att hennes medaktörer applåderar henne medan hon stormar ut i triumf.
YUCK!!
Det enda som var av intresse i den filmen var när de presenterade de olika karaktärerna i filmen. De beskrev den obligatoriska tjocka tjejen som "...and that`s Sheila, she eats her feelings".
Hmm...?
Att vara överviktig är ju just det! Det är väldigt ovanligt med feta människor som har blivit det av eget fritt val för att de tycker om att äta och de mår kanonbra psykiskt och emotionellt.
Inte mycket va!!!
Att äta som ett emotionellt substitut är väl den vanligaste formen av övervikt kan jag tänka mig och däri den kategorin finner man tröstätaren, festätaren, tristessätaren, frossaren/svältaren och många fler. Den gemensamma nämnaren är ju just att ätandet har en stark känslomässig koppling.
Så varför är det ok för samhället att se ner på, kommentera på ett elakt sätt och öppet driva med tjocka människor?
Om man ser på övervikt ur perspektivet att det handlar om en emotionell störning så känns det ju helt plötsligt inte ok att tracka någon som är överviktig eller hur? Det luktar ju mobbing lång väg!
Att elakt kommentera en människas övervikt eller stirra ofint är likvärdigt med att trakassera en människa med exempelvis bipolärt syndrom eller depression.
Båda dessa sjukdomar är starkt knutna till känslolivet och kan faktiskt i en del fall bero på en obalans i kroppens kemikalier och/eller hormoner.
Så jag frågar igen...varför tycker vi det är ok att öppet förnedra en fet människa men inte en människa med andra emotionella och psykologiska besvär?

Jag tror att åtminstone en del av svaret till den frågan kan vi förklara med att se på historien.
Förr var det så att det endast var de väldigt rika som hade möjlighet att faktiskt bli feta, gemene man hade med lite tur mat för dagen. Det var också ett uttryck för skönhet när konstnärer avbildade synnerligen runda damer, exempelvis Rubens eller vår egen Zorn.
Dagens skönhetsindustri drivs till största delen av homosexuella män i 60-årsåldern, som alltså inte finner kvinnokroppen vacker utan strävar efter att vi ska köpa ett kvinnoideal där man ska se ut som en 15-årig grabb i kroppen. 185 cm lång, väga ca 55-60 kg och ha ett synnerligen androgynt ansikte med markant käklinje bl.a.
I vår nutid är det alltså inte vackert med en rund kropp, och gud förbjude att man är fet. Stupstocken nästa!
Samtidigt blir vi mer och mer hälsomedvetna och lär oss om riskerna med att bära för många kilon.
Feta människor innebär också en kostnad för vårt samhälle med alla följdsjukdomar man drabbas av såsom kraftigt överviktig.
Då sammanfattar vi: det är ok att öppet förnedra en fet människa för att dom kostar mycket pengar, de är fula och de är inte hälsosamma.
Hmm?
Jag får fortfarande inte ihop detta!

Om vi gör jämförelsen feta människor kontra interner eller psykiskt sjuka så är det fortfarande ytters svårt att finna någon logik.
Interner i svenska fängelser kostar åtminstone lika mycket som feta människor, deras skönhets varande eller icke varande är väl upp till betraktaren, de är ju möjligtvis mera hälsosamma än feta människor då de får mat efter förbestämda näringsriktiga menyer samt erbjuds träning och aktiviteter som ett sätt att fördriva sin tid.
Psykiskt sjuka då? Jag vågar nästan säga säkert att de kostar samhället mer än feta människor, deras eventuellt hälsosamma livsstil varierar sannolikt stort, så också deras skönhet.
Ingen skulle komma på tanken att ägna sig åt offentlig stenkastning när det handlar om psykiskt sjuka eller interner. De får all möjlig assistans och hjälp att på ett tillfredsställande sätt återta plats i samhället och delta aktivt i samhället.
En del använder sig av argumentet att feta människor dragit på sig sina problem själva och därför inte ska behandlas likdant som "andra problem-människor" i brist på bättre uttryck. Men då säger jag att har man hamnat i fängelse så kan man ge sig blanka fan på att man varit delaktig i det resultatet!!
Men ingen vill kännas vid oss tjockisar...?
Har jag då tappat mitt människovärde i takt med att jag samlat på mig kilon?
Har inte jag samma rätt till att delta i samhället utan förlöjligande som alla andra?
Jag menar på intet vis att fetma är en psykisk sjukdom eller att vi begått ett brott så stort att vi bör interneras hahaha! Jag jämför med olika "grupper" i samhället för att försöka få ett svar men hur jag än vrider och vänder på det finner jag inga tillfredsställande svar som håller i alla lägen och mot alla argument.
Inte än i alla fall :)

Dagens citat: "Why would you want a twig when you can have the whole tree baby" -Queen Latifah ur filmen Hairspray-.

Stod på tunnelbanan idag och småtittade på folk lite så där i smyg som man gör för det anses ju vara höjden av att vara ofin i Sverige att se rakt på sina medmänniskor om man inte känner dom. Märkligt fenomen men ändå...
Det som slog mig när jag tittade på alla runt omkring mig var att de hade alla sin "religion", alla hade sin "snuttefilt" det var bara olika sorters religion/snuttefiltar.
Där satt en somalisk ung flicka och höll i Koranen och sjöng böner lite för sig själv men högt nog för att man skulle uppfatta att hon lät, en ung latinokille satt med sin nyinköpta iphone och pluggade metodiskt manualen, en vit äldre herre satt djupt begraven i sin obligatoriska Metro, en annan vit äldre herre satt och slumrade men kastade då och då en vaksam blick ut genom fönstret som för att dubbelkolla att han inte missat stationen där han skulle kliva av , en vit kvinna i 30-årsåldern med en otroligt sömnig knatte hängande över ena axeln medan hon hade den andra armen upptagen med att rätta till detaljer på knattens sittvagn på ett nästan maniskt vis, två äldre utländska kvinnor satt i djupt samtal med varandra på det där tystlåtna viset som exempelvis nunnor talar med varandra alltmedans deras bruna nariga händer ömsade ett radband fram och tillbaka och till sist ett par unga tjejer av ska vi säga blandad härkomst som frenetiskt sms:ade och tuggade tuggummi med en fart som skulle ha imponerat på en get.
Alla dessa människor från olika länder och kulturer med olika religioner och språk....de betedde sig exakt likadant.
Alla fördrev sin tid med att pyssla med det som antagligen stod dem närmast om hjärtat just för stunden och jag fövånades ännu en gång över att det finns nynazister?! Hur kan man INTE se alla våra likheter när våra olikheter är så försvinnande få??
Det mänskliga beteendet är mäktigare än det kulturella eller nationella beteendet!
Det mänskliga beteendet är till största delen medfött medan det nationella/religiösa/kulturella beteendet är inlärt.

Lite senare i mina tankegångar funderade jag kring möjligheten att om vi lade ner våra snuttefiltar så skulle vi på något vis bli tvingade att se på varandra, tala med varandra och interagera med varandra...skulle det vara så hemskt? :)

Dagens uttryck: "Same same but different"