Efter en tid av tumult...saker och ting landar fortfarande i splittrade bitar runt omkring mig som efter en explosion så har det blivit extra viktigt för mig vilka människorna runt omkring mig är och vad de står för.
När jag var nyinflyttad så var det en ny ort för mig samtidigt som det var samma samma gamla...över bron bara men en evighet senare.
Jag kände mig ny, avklädd och skyddslös och ur det mörkret steg en människa fram som var så varm! Hon behandlade mig som en kär gammal vän, stannade alltid och pratade och var en sån där människa som man bara instinktivt tycker om! Mycket!
Tiden gick och hon fanns alltid där, hur grå mina dagar än var så stod hon i skolbacken och vinkade och ropade "Hej! Hur mår ni?"
Jag lärde mig att tycka hemskt mycket om denna för mig namnlösa människa, jordens salt.....
Döm om min förvåning när det ikväll visar sig att hon gått bort OCH att hon är mor till en gammal barndomsvän till mig?!
Läxan jag tar ut av detta?
Bemöt varje leende, tala med de som söker kontakt med dig, visa kärlek och respekt till de som ger dig det!
Innan du vet ordet av kan det vara alldeles försent och det kan vara en ängel undercover ;)

R.I.P. Mia <3