Vi har alla råkat ut för dom.
En hord av tvillingvagnar, joggingvagnar och strollers (enbart av de dyraste märkena så klart) far fram som en svärm av gräshoppor över stadens gator och torg. De invaderar våra uteplatser och tar upp all befintlig plats. Mammorna som kör dessa pimpade vrålåk är de jag kallar "pop-mammor". Jag kallar dem för pop-mammor för att de envisas med att klä sig själva och sina barn i kläder från Polarn & Pyret.
Vuxna kvinnor som sätter på sig Polarn & Pyret mössor för barn i randiga klara färger?!
Vuxna kvinnor som sätter på sig OCH sina barn Polarn & Pyret kläder i matchande färger?!
Vuxna kvinnor som alltså på fullaste allvar klär sig i BARNKLÄDER för helvete??!!
Sen stirrar dom snett och ser sååå sura ut över att deras pojkvänner/sambos/män dreglar efter allt som överhuvudtaget påminner om ett fruntimmer.
Jag skrattar elakt och mycket gott inom mig själv varje gång det händer för det övergår mitt förstånd att de inte förstår att de har klätt ut sig till småflickor och sen ändå förväntar sig att deras män inte ska titta på "de stora flickorna"? ;)

Ett annat fenomen med pop-mammorna är deras attityd.
De är snorkiga, högdragna och likt små Wall Street strebers hör man deras eviga tävlan sinsemellan. De jämför vagnar, kläder. sina barns utveckling och framsteg, villan de köpt, de fejkade pustningarna och suckarna över att de nu måste ha två bilar...guuuud vad jobbigt!
All denna tävlan, snorkighet mot människor som tvingas röra sig runt dem och högdragenhet ägnar de sig åt med en stor rykande latte i en pappmugg i ena handen och den andra handen på vagnen och en mobil fastklämd mellan örat och axeln...allt medans deras små telningar sitter och stirrar ut i tomma intet med håglös blick.
Inga soliga flin till omvärlden där inte!
Pop-mammornas barn har också alldeles blåröda händer av kyla på hösten och våren för du ska ju inte tro att de sätter på raringarna vantar eller ens orkar ta tag i raringens händer 300 gånger om dagen och stoppa ner dem under filten?
Nej nej nej....
Popmammors barn uppvisar en sorts stillsam letargi som jag tycker är väldigt oroande att se.
Jag mår illa när jag ser en liten människa på ca 1-3 år som sitter hopsjunken i en svindyr vagn och har svindyra märkeskläder på sig MEN...blicken är tom, hållningen är uppgiven, händer och kinder nariga av alltför många timmar sittandes i blåsten i en vagn och mamma, kära älskade mamma talar bara i telefon så det är ju ingen mening att påkalla uppmärksamhet. Det vet vi. Det har vi redan lärt oss.
Jag vågar säga det! Pop-mammorna är utmärkta shoppare, fantastiska attackfikare, de kan det mesta om det mesta men de missköter sina barns själsliga och emotionella utveckling!
ALDRIG har det hänt eller kommer det att hända att denna kategori mödrar sätter sig på huk framför sitt barn och säger "vad vill du göra hjärtat? Vill du ha en varmkorv medans mamma handlar så kan vi åka hem sen och göra något kul?".
De fikar också alltid själva inne på cafèer och deras småttingar sover i vagnarna utanför...tror dom inte att barnen skulle uppskatta en fika?
Deras innerliga kontakt, samspel och dialog med sina barn slutar vid en lätt klapp på huvudet och sen säger de med tillgjord känsla "lilla gumman/gubben", för att sedan fortsätta babbla med vänninan eller i mobilen.
Även i de bistraste uppfostringstjafsen med min son är jag där, han vet att jag är närvarande, han känner att han har full fokus och att jag är villig att tjafsa hela dagen om det krävs det för att få honom att lära sig rätt och också att han får veta att mamma flyr inte ifrån mig mentalt. Mamma är där!!

Ibland ser jag hur illa en del människor reagerar på min yngste son. 
Han är glad, går fram och pratar med vem som helst på torget, idag gick han fram till en främmande man på MacDonalds och slog sig ner och pratade en stund. 
Han är käck, har självförtroende och han är på upptäckarstråt.
Mitt älskade barn är fullt införstådd med sin egen suveränitet och han har inte blivit fostrad till att "synas men inte höras". Han är min avbild på det sättet att han aldrig i helvete ber om ursäkt för sin egen existens och det finns väldigt många vuxna som höjer på ögonbrynen åt honom eller rynkar på pannan och tittar ogillande på honom men jag njuter i fulla drag när det händer för jag har inget blekt litet pop-barn som inte vågar visa att dom har rätt att få plats i den här världen!
Han tar för sig och han ber inte om ursäkt för det!

Jag tror att det skulle göra pop-mammorna väldigt förvånade om dom visste hur mycket JAG ser ner på DOM hahaha!
Jag vet att många av dem anar att de är ute på hal is för jag ser hur de tittar nedlåtande på mig och min son när vi är ute och gör stan, men ändå kan de inte låta bli att kasta många förstulna eftersläntrande blickar på oss.
Jag minns en pop-mamma speciellt.
Hon var jättefin och moderiktig, väldigt smal och hade den obligatoriska lattemuggen inopererad i ena näven.
När hon snabbt tittade till på mig och min son var vi dyngsura efter att ha lekt i fontänen, sittandes bredvid med varsin cheeseburgare från MacDonalds i händerna, mumsandes och njutandes i solen.
Hon drog efter andan och stirrade chockat på mig som inte direkt är en lättviktare, sedan på min son och cheeseburgarna. Efter det stirrade hon med argsint uppfordrande och nästan ilsken blick på mig som sa:
"Hur kan du låta ditt barn vara blöt? HUr kan du låta honom äta skräpmat? Hur kan du låta allt detta förfall ske?"
Jag slog en koll i hennes vagn, väl vetande att jag skulle möta ett pop-barn, och mycket riktigt!
En liten pojke utmärglad som ett cancerbarn med bleka kinder satt och stirrade längtansfullt på våra burgare.
Då kunde inte jag låta bli att säga nåt och jag är känd för att vara högljudd och för att säga precis vad jag tycker, när som helst och till vem som helst.
"Tänk vad konstigt det är att en del inte bara svälter sig själva för att passa in, de svälter även sina oskyldiga små barn".
Behöver jag säga att hon gapade och stirrade på mig i ren chock? hehehehe

Nej, mina vanliga mammor/morsor/mödrar! Vi får inte låta pop-mammornas gift sprida sig! Deras idè om hur en bra mamma ser ut och uppför sig och fostrar är inget annat än undermålig!!
Nästa gång du blir illa behandlad av en pop-mamma så säg ifrån, låt dem få veta att vi inte är imponerade av människor som beter sig illa.
Min pop-kamp fortsätter.....

Dagens motto: "när du vet bättre, så agera bättre".