Den senaste tiden har det varit tunnsått med inlägg (inte för att jag bloggat särskilt länge men whatevvaaaa) men det har hänt sjukt mycket, både i rena händelser men även i tankegångar och intryck från andra människor så det har tagit ett tag för mig att samla ihop saker och ting och få någon sorts reda i allt. Är långt ifrån framme vid målet ännu men det känns i alla fall som om jag har kommit till klarhet med en del saker.
Var ute med tjejerna för nån vecka sen och vi hade mycket trevligt med grillning i kvällssolen och sen en krogrunda i vår lilla/stora älskade förort.
Har efter det hunnit med midsommarfirande, ytterligare attacker av 2-årstrots, mammas tik är dräktig, har gått upp ytterligare 5 kilo i vikt, varit samtalsterapeut åt mina vänninor och deras struliga kärleksliv, kommit till klarheter om mig själv och min riktning i livet samt börjat känna att stressen och orken börjar ta slut!!
Det är dags för förändring för jag inbillar mig säkert men det känns som om jag inte klarar det här särskilt länge till utan att bli allvarligt sjuk eller ta slut helt enkelt.
Jag MÅSTE börja ta hand om nummer 1, dvs JAG!
Det finns så många saker i mitt liv som måste förändras att jag blir matt av bara tanken men samtidigt är jag målmedveten nu...det har jag aldrig varit tidigare trots att problemen är långt ifrån nya.
Det känns skönt! Skönt att kasta av sig en gammal kostym som man misstrivs med, kasta bort en mask som överensstämmer ofattbart dåligt med vad som döljer sig bakom den, skönt att vara den jag föddes att vara.
Jag har ju tillräckligt mycket förstånd och livserfarenhet för att veta att det kommer ju att bli ensamt. Få människor känner sig väl till mods när man så radikalt förändras framför deras ögon.
Man kliver ju ur det fack där de har placerat en och har man inte tillräckligt planterade fötter själv och tillräckligt gott självförtroende så är det ju ganska självklart att det kommer att oroa, störa och irritera.
Att gå från att vara en som deltar till en som går ensam är aldrig lätt vare sig för den som går eller för dom som står kvar men likväl kan jag inte stanna kvar i den här kostymen längre.
Skulle tro att det jag går igenom kan liknas vid att "komma ut ur garderoben". Jag är inte homosexuell eller bisexuell men kan tänka mig att processen är densamma?
Så...mycket jobb framför mig, många planer och idèer men med lite hårt arbete och en gnutta flax kanske det går vägen ändå? :)

Dagens låt: Diana Ross "I`m coming out"