Begreppet "det tredje ögat" används ofta inom ockultism men även för ögat i toppen av de egyptiska pyramiderna, men för mig är det tredje ögat min kameralins.
Jag har fotat väldigt mycket i mitt liv och ända tillbaka på högstadietiden så valde jag inte att läsa ett språk utan jag läste Media. Vi fick lära oss att göra film, klippa film, göra en tidning, fotografera och en ansenlig del av lektionerna gick åt till att se filmklassiker och sedan bedöma dom.
Efter att i många år varit som bedövad av brist på inspiration har min lins vaknat igen?!
Jag kommer på mig själv med att fota i princip allt jag ser numera, inte i syfte att ta verkligt bra bilder utan mera som en nyupptäckt förälskelse så lär jag känna min kamera och mina motiv igen.
Jag vill insupa maximalt mycket på minimalt med tid, och kvaliteten blir ju förvisso därefter haha!
Hemmafotograf är väl alla föräldrar lite till mans men det jag talar om går mycket djupare än en önskan att dokumentera sina ätteläggs framsteg.
Det är en sorts ouppnåelig jakt på att frysa ett ögonblick, att spara det och limma fast det på något reellt.
Tiden upphör i ett fotografi och ändå spinner klockan paradoxalt nog snabbare i en lins.
Hur många gånger har vi inte hittat det där gamla fotot och tänkt; Men oj vad tiden har gått, det känns ju som igår?

Att ha en passion för foto är att vilja kontrollera tiden och att spara ögonblicken.

Nästan alla som fotograferar är observatörer mera än deltagare. Du hittar fotografen eller den fotointresserade i en grupp med människor om du letar efter den som är omtyckt och deltar men lite vid sidan av, den som lyssnar mer än den talar och den som har snabba ögon som uppfattar allt.

Just nu är jag nykär...i min kamera. En dag ska jag ta mig råd att köpa en fläskig kamera men den dagen är inte idag.
För idag njuter jag enbart av att trycka på knappen oavsett hur resultatet blir :)

Dagens ord: Upptäckt!