För någon dag sedan lade en gammal vän/bekant upp en bild tagen på mig när jag var 15 på Facebook. Jag tyckte det var helfestligt och visade äldsta sonen bilden men sa inte att den föreställde mig med kort hår.
Han såg förvirrad ut och sa:
-Är det jag?
Jag berättade då att det var jag och hans kommentar var såå kul!
-Jävvlarrr vad lik jag är dig mamma!!
En liten liten anledning till att skriva detta inlägg då det absolut inte är lika ifrågasättande som mina andra inlägg är att jag vill tack dig för den bilden M.Ö. :)

I en tid som vår....där ropen skalla från folk i all världens hörn så slår det mig att jag är så glad över att få leva nu. Just NU!
I dagarna har det egyptiska folket kullkastat sin regering och krävt demokratiska rättigheter, Tunisien likaså och döm om min förvåning när det ikväll visades bilder på nyheterna av italienska kvinnor som demonstrerar för lika rättigheter mellan könen.
En kvinna sa: "Vi vill inte bli sedda som matronor eller pinuppor...bara människor".
Det var fint uttryckt men det skrämmer mig lite att mina pojkar ska växa upp i en värld där det år 2011 FORTFARANDE inte är en självklarhet med demokratiska medmänskliga rättigheter.
Men ändå...jag är så glad över att få leva och se dessa förändringar som mina barnbarn kommer att få läsa om i sina nytryckta historieböcker med glansiga sidor.
Jag är glad över människans okuvliga överlevnadsinstinkt och hennes oböjliga strävan efter frihet!
Jag är glad över att få leva i en tid när jag får bevittna despoters fall, ideologiers kollaps och den enskilda människans makt över etablissemanget.
Stolthet är en känsla som sveper över mig när jag tänker på alla dessa människors gemensamma strävan att oavsett priset skapa en värld där de kan leva ett liv de kan vara nöjda med.
Det får mig osökt att tänka på människor som skyller sin trasiga tillvaro på "trasiga leksaker"...ta en titt på det som hänt de senaste veckorna i världen säger jag. Man kan egentligen inte skylla på att man inte kan eller inte har medel.
När omständigheterna är tillräckligt illa så ligger det i mänsklighetens natur att slå sig fri, att krossa bojorna som binder och att skrika ut i likhet med William Wallace " You can take my life but you can never take my FREEDOM"!!!

Berlinmurens fall, Sovjetunionens upplösning, Egyptens frigörelse mm mm....jag har levt och sett det. Och jag gläds varje gång människans överlevnadsinstinkt och rätt till frihet vinner.
My heart goes out to you!!

Dagens låt:  http://www.youtube.com/watch?v=X2W3aG8uizA

I eftermiddags såg jag ett program om organdonationer i England.
England är ett av de länder med lägst antal donationer i världen, märk väl att de i behov av donationer är procentuellt lika många som i alla andra länder. Det finns tydligen ingen bra förklaring till varför britterna är så avogt inställda till att donera sina organ men det var ju självklart några promotande fall med lyckliga slut med i dokumentären.
Det fick mig att börja fundera över organdonationer, och då inte på huruvida jag vill eller inte vill donera.
Nej, jag gick ju så klart på ett av mina favorithatobjekt....medierna! ;)

I närapå varenda nyhetssändning blir vi informerade om bilolyckor med dödlig utgång och andra svåra olyckor som tar människoliv men ALDRIG avslutas dessa "nyheter" med orden: "Vi sörjer bortgången av dessa 4 människor och sänder våra kondoleanser till deras nära och kära, men kan trösta oss med att en 41-årig kvinna i Halmstad och 3 ungdomar i åldrarna 17-21 kommer att överleva tack vare deras familjers generösa donationer."

Varför är människors dödsfall klassat som nyheter, men inte människors överlevnad?

Berörs vi av deras dödsfall? Sannolikt inte om det inte är en olycka som stoppar trafiken eller liknande.
Och om vi inte berörs av deras dödsfall vare sig direkt eller indirekt, varför är det då en nyhet? Vi berörs inte direkt eller indirekt av deras eller annans överlevnad och det klassas ju inte som en nyhet???
Ologiskt...

Om jag ska bli tvungen att få det nerkört i halsen via nyhetssändningar hur många människor som förolyckats och hur så vill jag åtminstone få veta hur många liv som berörs till det bättre av det!!
En stor del av dessa sk nyheter skulle försvinna om kriteriet för att få visa/berätta om dem var något i stil med att det måste beröra vissa vägar och kan störa trafik och/eller tider.

Varför talas det dagligen om för oss hur många som dött både i Sverige och i utlandet av exempelvis olyckor, men aldrig någonsin får vi en nyhets-update om antal födda under dagen?!
Tänk er det....
Skulle det inte vara trevligt om nyhetssändningarna rundades av med något trevligt?
Nyskapande, jag vet....
Jag skulle i alla fall tycka det vore härligt om man efter en massa information om ond bråd död fick sig ett par droppar sport, en gnutta väder och till sist ett stänk av hopp i form av dagens antal födda barn i Sverige :)
Kom ihåg att det är möjligt om vi vill det....vi skapar den värld vi vill leva i!
Och om DET är sant? Varför vill vi (nästan) alla se och höra om en massa förfärliga människoöden strax innan vi ska gå och lägga oss???
Jag blir aldrig klok på den här världen hahaha

Dagens mening: Fyll dina sinnen med vackra intryck, och du skall göra vackra ting för andras sinnen.

Buggar....hört talas om detta accepterade oacceptabla?
Så fort en ny mobil eller en dator eller mjukvara lanseras så åtföljs det av buggar vilket innebär att skaparna hade så pass bråttom att få ut produkten på marknaden att de hoppade över/löste på ett dåligt sätt olika saker.
Uppdateringar kommer löpande ut på internet så ens produkt är i vissa fall fullt fungerande upp till ett helt år efter att den släpptes på marknaden. Ett år i teknikvärlden är en mindre evighet! Hur många nya produkter som helst hinner lanseras på ett år.
Detta med buggar kan t.ex. visa sig i en ny androidmobil som att klockan ställer om sig själv hela tiden (ett välkänt HTC-problem) eller att det finns glitchar i ett spel och att uppdateringar börjar hagla ut på internet redan ett dygn efter releasedatum (här kommer speljätten Blizzard in). Programvaran är alltså undermålig men ändå lanseras och säljs produkten till fullt pris???
Och det är här dom loosar mig....

Låt oss jämföra detta med en annan bransch?
Kläder t.ex.
Exempel 1: Du går in i en stor klädkedjas butik, köper en tröja till fullpris (alltså inte rea där man kan misstänka att produkten kan vara defekt på ett obetydligt sätt) och när du kommer hem och sätter på dig din nya tröja så visar det sig att bakstycket på hela tröjan sitter löst???
Du stormar tillbaka till affären och påpekar detta och kräver en förklaring och möts av svaret:
- Vi hade inte all tråd färdig för att kunna sy ihop hela tröjan så vi nästade ihop det värsta bara men ny tråd kommer så småningom att finnas här i butikerna så kan du själv sy ihop den. Den tråden kommer ju naturligtvis vara gratis. Vill du ha ett mejl när tråden kommer till butiken?

Om detta hände i filmens värld då?
Exempel 2: Du köper en biobiljett, sätter dig i salongen och ser fram emot att avnjuta en bra film. En halvtimme in i filmen bryts visningen och en röst säger i biografens högtalare:
-Det var allt vi hade hunnit filma so far men det kommer att komma filmsnuttar sen som ni kan hoppa in och se ca 10 minuter åt gången, kostnadsfritt så klart!

I restaurangbranschen då?
Exempel 3: Du och dina vänner går ut för att äta en fin 3-rätters middag, ni beställer er förrätt och varmrätt och dessert och lutar er tillbaka och umgås. Förrätten kommer in och när den är avklarad dyker aldrig varmrätten upp. När ni frågar vart den har tagit vägen säger servitrisen:
-Jaaaa ni får ingen varmrätt just idag för vi har ingen mat färdig men om ni kommer tillbaka på tisdag så får ni den då helt utan extra kostnad!

Have I made myself clear? :)

Dagens mening: "Vicket jälla jidder!!"

Sitter i mörkret och begrundar året som varit till ljudet av raketer och smällare ute i nyårsnatten.
Det finns nog inget som får en att fundera lika mycket som tystnad, ensamhet och mörker. Ett sorts meditativt tillstånd infinner sig.
Under årets gång har jag mött nederlag och segrar, ensam och tillsammans med andra.
Jag har fått nya insikter om mig själv och andra...men framförallt har jag lärt mig att sluta vara så rädd för att ta tag i mina rädslor. Man har lite till mans dåligt självförtroende inför olika saker och jag har blivit bättre på att tro på mig själv och våga språnget.
Jag har blivit bättre på att ta kontroll helt enkelt och en stor del i det har min kära mamma som aldrig slutar tro på mig, aldrig slutar knuffa mig framåt och uppåt. Ibland skämtar jag med henne och utbrister som i gamla westernfilmer: "Onwords and upwards Tonto"!
Har ju väldigt långt kvar att gå innan jag når mina mål och en del mål är inte ens drömda ännu...

Det här med nyårslöften har aldrig tilltalat mig av den enkla anledningen att jag tycker det är dumt att lova något när det kanske inte håller hela vägen fram...man får så dåligt självförtroende av löften brutna till sig själv och sina nära.
Jag kallar det istället för mål. Jag har nyårsmål.
Vissa försöker lite påpassligt sluta röka efter nyåret och andra sätter igång med träning eller något annat, vad vet jag?
För min del handlar 2011 om att gräva fram Jennie.
Jag är så trött på att vara sjuk, är så trött på att alltid ha ont så jag tänker ha som mål att gå ner i vikt. Absolut ICKE för utseendets skull för det är många år sedan jag beslutade mig för att jag ska leva själv för resten av mitt liv så jag har inget som helst behov av att gå ner i vikt för att kunna haffa till mig nån stackars karlslok nej nej nej.... *skrattar gott*.
Jag har inget som helst behov av att sminka mig och fixa håret och träna och klä upp mig varenda dag för jag gör inte sånt för andras skull (läs mäns skull ;-P), jag snofsar till mig om JAG vill för min egen skull.
Att gå ner i vikt ska heller inte gå till på det sättet att jag ska börja träna. Jag kan pga min sjukdom inte hålla på med träning i någon form så länge jag är så här tung, det sliter bara. Det enda jag kan göra nu är simning. Oh good lord vilken syn det kommer bli då??? JAG i baddräkt hahahahahahahaaaa
Eine kleine gråsäl in da pool :-D
Steg två i att gräva fram Jennie blir att återknyta mera till alla mina gamla trogna vänner. Det får vara slut på att isolera sig för att man inte kan delta i än den ena än den andra aktiviteten pga av dra-åt-helvete-EDS!! Numera så ska jag försöka haka på men på mitt sätt. Jag vet att mina vänner accepterar och förstår. Det har ni ju alltid gjort så det är fel av mig att inte ge er mera cred, att delta halvdant och lite tokigt är bättre än att inte delta alls!

Hon finns ju därunder alla lager av värk, erfarenheter och kilon....jag gillar henne och det gör andra med och faktum är att jag saknar henne :).
Det är dags att byta lägenhet som sliter på mig istället för att bo kvar och lida, det är dags att gå ner i vikt och kunna använda sin skitkropp lite mera i alla fall, det är dags att leva NU....
Det här året har jag äntligen fattat och förlåtit en gammal väns bortgång, jag har förlåtit min demon och släppt ut minnet av honom ur mitt hjärta, jag står med stadiga fötter på en grund jag själv bygger och om jag lyckas eller misslyckas med mina mål så blir det bara ännu en erfarenhet till att haka fast i livets bälte.

Hälsa...så oumbärligt och så förgängligt. Hur kan det vara så att det man tar som mest för givet när man har den är det man saknar mest när man förlorat den?
Mycket märkligt...
Det har kommit till den gränsen att jag inte längre kan tänka på det här ur perspektivet "jag". "Min" hälsa är viktig för "mig"....så är det bara inte längre.
Nu har det blivit så att jag måste börja behandla två killars mamma lite bättre. Jag måste ta hand om henne åt dom i första hand och åt henne i andra hand.
Det sägs att ett av de första tecknen på vansinne är när man börjar tala om sig själv i tredje person :-P

Asiater har en alldeles förträfflig syn på hälsa. Bland annat så anser de att man inte bara kan fylla kroppen med nyttigheter för att vara hälsosam utan man måste också fylla sitt sinne med nyttigheter då kropp och själ går hand i hand.
Àlors!! Jag ska göra så som det står på ett kort min mor har på kylen, jag ska "fylla dagarna med liv och inte livet med dagar".
Så....summa summarium, bättre hälsa och gå ner i vikt och byta till bättre bostad och.....NÄÄÄÄÄ vafaaaan???

....det var ju bara en massa jälla nyårlöften iaf.... *muttrar ilsket*...

Dagens vers: "...Ring in det nya..."

Jag kan egentligen inte säga att jag är vare sig röd eller blå i min politiska tillhörighet, ej heller någon nyans däremellan eller ens grön!
Alla politiska partier har goda tankar om en del saker och sämre tankar om andra så jag kan inte påstå att jag anser att något av våra partier förtjänar min röst!
Då jag kommer från en familj där eget företagande stod mycket högt i kurs ska jag väl erkänna att jag anser att de blå har den bästa politiken för att skapa förutsättningar för det, enda kruxet är bara att de blå alltid fungerar som så att de gärna fullständigt skiter i punkt A och punkt B och hoppar direkt till punkt C. Efter det står de där och kliar sig i skallen och undrar varför punkt C inte fungerar. Exempel på detta är att jag under förra året ansökte om handikappanpassad lägenhet för mig och mina barn men har fortfarande inte fått något besked om detta (!!), jag har under det här året genomgått än den ena än den andra åtgärden för att komma ut i arbetslivet och dessa blå små smurfar vägrar att fatta följande: Om jag bor i en miljö som sliter på min kropp så finns det inte ork kvar till att arbeta och min sjukdom slår ut i full blom av överansträngningar. Om jag däremot bor i en anpassad miljö så finns det ork att gå ut och jobba på ett helt annat sätt.
Ergo: Vi skiter i punkt A och punkt B och hoppar direkt till punkt C....
Sen att punkt C inte fungerar är inte mitt fel då jag tydligt och klart skrev detta i min ansökan och det skrevs under av alla mina läkare.
Ett av mina favoritordspråk lyder: "Definitionen av en idiot är en människa som gör samma misstag gång på gång men ändå förväntar sig ett annat resultat" :)
Jag är övertygad om att jag inte är undantaget som bekräftar regeln i en sådan här soppa.

Under förra året utförsäkrades ca 40.000 människor i Sverige, under nästa år blir det ca 35.000 till!!!
Försäkringskassan gör sig inte längre förtjänta av sitt namn för det enda dom i dagsläget försäkrar är att man åker UT!
Det får mig att tänka på lille Fredrik som står i finskjorta och lovar en ny jobblinje, ett nytt arbetarparti och jag skakar varje gång på huvudet och är helt förundrad över att människor faktiskt köper det han säger?!
Det han säger är ju HELT SANT, men inte så som han får det att låta eller hur det ser ut i den verkliga världen som så många av oss ändå befinner sig i.
Deras jobblinje funkar för de sätter människor på praktikplatser. Då ser det inte längre ut som att människor är arbetslösa utan dom försvinner så att säga ur arbetslöshetsstatistiken för de har sysselsättning MEN...det är inte hela sanningen Fredrik lille, eller hur?
Dessa människor fråntogs sin sjukersättning och får lov att praktisera med socialbidrag eller som det så nyskapande numera heter "försörjningsstöd". En del får aktivitetsstöd vilket är hela 1.500:- - 4.500:- mer/månad men ligger fortfarande under existensminimum och måste alltså få kompletterande "försörjningsstöd".
Vad betyder då detta?
Jo det betyder att om en människa tidigare hade 15.000:- i sjukersättning så tar staten/utförsäkringskassan de 15.000 kronorna, tvingar människan i fråga att delta i en arbetspraktik med socialbidrag/försörjningsstöd som enda inkomst vilket ligger på ca 3.000:- utöver hyra och el.
Staten har just tjänat 12.000:- och fått bort en person ur rullorna över vilka som inte arbetar.
Multiplicera detta med 40.000.......och sedan med 35.000 till......

VART TAR RESTEN AV DOM PENGARNA VÄGEN????

Förr i tiden, alltså historiskt, så var det så att om man tvingades arbeta utan lön men fick tak över huvudet och (knappt) mat för dagen så kallades det för slaveri.
Idag kallar vi det för praktikplats med aktivitetsstöd.

En annan kul grej som har införts är de s.k. utökade arbetsresorna. En av dessa arbetslösa och sjuka människorna kan ganska enkelt bli beviljade taxiresor till och från arbetet??!!
Hur fan går det ihop?
Exempel: Stina bor i Vårby Gård och har praktikplats i city men kan p.g.a. sjukdom inte resa kommunalt till och från praktikplatsen varpå hon blir beviljad taxiresor som kostar lågt räknat 350:-/enkelresa.
Hennes praktik kostar alltså staten ett uppskattat aktivitetsstöd (snitt) på 5.000:-/månad PLUS 14.000:-/månad i taxiresor.....
Att tvinga henne trots sjukdom att praktisera kostar alltså staten ca 19.000:-/månad exklusive utfyllnadsnorm från antingen a-kassa eller socialtjänst.
Hon blev just dyrare för staten än när hon hade en uppskattad sjukersättning på 15.000:-/månad. 
Och ändå finns det sååå många människor som tycker i djupet av sin själ att alla som inte arbetar är parasiter som suger ut statens tillgångar och dränerar välfärden?! :-O
Sanningen är ju att alla människor kostar på endera sättet men staten fördelar olika beroende på politisk tillhörighet...men det är klart att det känns bättre för Bosse Blå i Bromma om arbetslöshetsstatistiken minskar....då kan han gona sig i sin säng på kvällen, ja nästan gotta sig åt tanken att han varit behjälplig i att sätta folk i arbete minsann! ...för bövelen... :-D

För en tid sedan kom det fram att Fredde och gänget sannolikt försnillat/slösat bort/tappat Vägverkets pengar....fortfarande har vi inte fått svar på vart pengarna för vägunderhållet, alltså skatterna VI betalar, har tagit vägen. VARE CASHEN FREDDE MANNEN????

Jag har massor mer att säga lille Fredde och hans kalla Utförsäkringskassa men vad spelar det egentligen för roll när ingen bryr sig om lilla mig? Vad kan en liten "jag" göra för skillnad i en värld av mirakulöst friska människor?
Jag tycker att Fredrik, ack käre lille Fredrik, skall tilldelas Nobelpriset i medicin då han lyckats med konststycket att bota alla sjukdomar på ett år?! VA?? Haja killen liksom ;-P
Fredde for the win gaddammit hahahahahahahahaaa

Att jag trashar "Nya Moderaterna" innebär per automatik ICKE att jag för den sakens skull är röd!!
Jag väntar på ett bättre alternativ...en sorts politisk Messias if you will?
Nästa inlägg blir sannolikt om allas vår egen Toblerone-älskare :)

Dagens ord: "Genomskåda".

Härom dagen satt jag på bussen och funderade på gamla sagor, alltså jag menar klassikerna skapade av bl.a. bröderna Grimm. Den tidens sagor hade på något sätt en tydligare och klarare sensmoral än dagens sagor verkar ha.
Visst var de brutalare och råare med allt ifrån jungfru-hungriga drakar till häxor som åt små barn såsom häxan i sagan om Hans och Greta gjorde.
I berättelsen strödde barnen små smulor längs vägen in i skogen, dit deras onda styvmor beordrat dem, för att kunna hitta tillbaka men när de skulle söka sin väg hem igen så hade fåglar ätit upp smulorna om jag inte minns helt fel?
Detta förde mig osökt in på kaksmulor...det ska erkännas att mitt sockersug fortfarande dyker upp och visar sig på detta sjukliga vis :).
Har någon tänkt på hur många talesätt, ordspråk och beskrivande fraser det finns på både svenska och engelska som handlar om kakor, pajer, bullar och tårtor??
Makalöst många!
Jag har kommit på några stycken och välkomnar varmt flera förslag, inte för att det förändrar världshistorien men mera som en kul grej bara.

"A piece of cake" - Används för att beskriva något som enkelt.
"Cookievoice" - Används om någon som låter lite gulligt i stil med Betty Boop.
"That`s the way the cookie crumbles" - En sorts "så går det".
"Kakmonstret" - En av figurerna i Mupparna.
"Både äta kakan och ha den kvar" - Det vet nog alla vad det innebär.
"Kaka söker maka" - Man söker sin like/den som är lik en själv.
"Cakeboys" - Ett konstigt och oförklarligt kallelsenamn på homosexuella unga män.
"Fit together like two pieces of pie" - Används om två som passar bra ihop.
"Layercake" - Mycket bra film som släpptes för några år sen.
"En bulle i ugnen" - Slanguttryck som beskriver en graviditet.

Eller vad sägs om den gamla svenska traditionen att baka sju sorters kakor till högtidligheter???
Vart kommer denna fascination för bakverk som dyker upp ofta i vårt språk när vi ska beskriva något?
Jag kommer inte på något annat som används i lika hög grad...inte stolar, ormar, växter eller bilar.
Skulle vara intressant med en åsikt eller en kunskap infogad nedan...eller iaf ett till "kak-uttryck" :)

Dagens ord: Milk and cookies mmmm :)

När jag gick gymnasiet så var det precis som i grundskolan några som "fastnade", liksom stal en bit av mitt hjärta och en del av mitt minne. Jag minns den enda killen i vår klass (ja jag gick ett program som var starkt kvinnodominerat då, men inte längre) och jag fick reda på idag att han dog kort efter studenten. Han hade en svår leversjukdom och var alldeles gul i huden och hade gula ögonvitor...aldrig fattade man väl då att han var döende?! Man var för upptagen med att njuta av den enda tiden man känner sig odödlig - nämligen tonåren.
Man tror man klarar allt och man har inte en tanke på svåra olyckor, skilsmässor och dödsfall. Det är helt naturligt och borde få vara så för alla men som jag blev varse idag så är det inte alla förunnat.
Han var en så snäll kille....
Idag blöder mitt hjärta för hans mor som var tvungen att se på medans hennes son sakta tynade bort och sedan begrava honom. Du får nog aldrig veta vem jag är men jag vill ändå säga dig att jag minns ditt barn med värme!
Kanske om jag skickar ut den tanken i kosmos så når den henne i någon form?

Träffade en av mina favoriter i klassen idag efter 17 års tystnad. Hon var precis som jag mindes henne!
En stark tjej som inte ber om ursäkt för sin existens, en tjej som har gått igenom det värsta man kan tänka sig och mist så mycket men ändå ler?! Ändå skrattar hon och banar sig väg genom livet och tro mig...hon LEVER i nuet!
Kanske för att hon har lärt sig att NU är det enda vi egentligen har, resten är ett enda stort kanske?

Jag jämför dessa båda personer och sitter helt ställd! Vem hade kunnat tro att han skulle dö och hon skulle vara precis så livskraftig som jag mindes henne? Nästan elektrisk.
Jag blev rörd till tårar när jag såg henne, hennes ögon var tårfyllda och hon kupade sina händer runt mitt ansikte och vi bara såg på varandra. Så många minnen blev ihågkomna i det ögonblicket, så många förtroenden bubblade upp till ytan igen och jag var så tacksam att jag fick se henne en gång till och tala om för henne att jag aldrig hade glömt henne. Det är faktiskt en ynnest att få göra det med dom man aldrig glömde...

Dagens visdomsord: "Tala om för de viktiga i ditt liv varför dom är viktiga" :)

I den tidiga ungdomen möttes vi...vi blev omedelbart bästa vänner. Vi delade allt, skrattade och tyckte likadant om det mesta. Jag älskade dig som en bror och var så stolt över att kalla dig för min vän.
Väldigt många kom med klumpiga kommentarer om vår vänskap och trodde att vi kanske hade något på gång så att säga, men så var det aldrig! Vi var bara vänner kort och gott.
Inget fuffens, inga lögner, ingen flirt...inga knepigheter utan bara en stark känsla av att honom kan jag lita på, han är min bästa kompis, han skulle aldrig svika mig och jag skulle aldrig svika honom! No matter what!
Åren gick och vi höll ihop trots allt, gick olika utbildningar, umgicks i olika kompisgäng och sågs mer och mer sällan. Men varje gång vi talade i telefon eller sågs så var det som att ingen tid alls hade passerat. Vi var tillbaka i stunden när vi sist sågs och allt var som förut.
Jag flyttade ca 30 mil bort men du var den som aldrig släppte taget om mig och vår vänskap, du höll kontakten och påminde mig om att även om jag så skulle förlora allt i hela världen så skulle du finnas kvar.

Många gånger kanske jag tog vår vänskap för given för aldrig hade jag väl kunnat tro att du skulle förändras, aldrig hade jag kunnat tro att du var den som skulle svika?
Jag är och har alltid varit beredd på att människor kan dela ut en känslomässig käftsmäll när man minst anar det, men jag hade aldrig kunnat tro att DU som vet hur svårt jag har haft det skulle vara den som slog? Att sparka på den som ligger har väl aldrig varit din grej??
Du vet hur sjuk jag är, du vet att jag inte kan jobba pga det, du vet hur fattig jag har varit många gånger pga det, du vet att min värld är mina barn, du vet att jag är engagerad i dem, du vet att om man inte kan jobba så sysselsätter man sig med det man kan ägna sig åt trots sin sjukdom och isolering...din jävel, du vet ju?!
Och ändå uttrycker du en enda mening i min blogg under mitt föregående inlägg som var som att få en spark rätt i solar plexus.
Om du inte gillar min blogg? Läs då inte för helvete!
Om du inte gillar mina åsikter? Skaffa dig andra vänner!
Om du tycker det är ok efter allt som jag gått igenom (och du vet ju allt kom ihåg det!) att kasta skit på mig, mitt liv och mitt engagemang i feministiska frågor och engagemang i mina barn....be gone!!
Om du inte fattar att det jag skriver i min blogg är humor uttryckt på ett vasst och sarkastiskt vis...då känner du mig inte så väl som du tror.

Sist du var hembjuden till mig satt du och var ohövlig mot mig och min mamma, kom med pikar och betedde dig som ett arsel på ren svenska. Du vill aldrig ta med dig din sambo och dina barn och ses utan du kommer med undanflykter jämt! Du har varit ihop med henne i säkert 6-7 år iaf och jag har träffat henne 2 gånger....hur sjukt är inte det?!
Om man är riktiga vänner så träffar man väl sin väns respektive oftare än så eller hur? Fan, jag har sett svenske Kungen oftare än så?! Dagens sanning!

Du kanske tycker att jag överreagerar, du kanske säger "men jag skojade ju bara"?
Jag skulle aldrig komma på tanken att "vässa" på mina vänner som du gör. Inga av dom jag umgås med uttrycker sig på ett så hårt sätt som du gör.
Det som retar mig mest är att jag har svalt dina taskiga kommentarer i flera år, jag har bara funnit mig i att du aldrig tar med dig din sambo när vi ses trots att jag hör att du ljuger för mig när du kommer med bortförklaringar till varför hon inte kan, låt oss ponera att hon verkligen alltid är så upptagen då? Varför träffas vi bara när hon har annat att göra? Kommer jag så långt ner på vänlistan att jag är den du ringer/träffar när alla andra av vikt i ditt liv är upptagna?? Då får det vara! Det kan ju inte bero på att hon inte gillar mig för människan har ju som sagt bara träffat mig 2 gånger på 6-10 år.
Hur kommer det sig att vi aldrig åker och hälsar på din mamma längre som jag tycker så mycket om, men du tjatar konstant om att få min mammas telefonnummer?! Varför tycker du att DU ska ha den kontrollen??
För en tid sen frågade du mig om jag skulle flytta ner till Huddinge, jag svarade dig och när jag undrade varför du ville veta det svarade du bara nonchalant "nä jag bara undrade". Du glömmer hur väl jag känner dig!! Jag hörde på din röst att du ville veta det som du ville leva....why? Så jävla trött på din kontroll, dina undanflykter och dina spydiga pikar! Jag har tagit dina översitterikommentarer i åratal nu och jag orkar inte mera!!
Du blev så här för några år sen...vet inte varför?
"Om du inte kan säga nåt snällt, säg inget alls" säger man ju och just när det gäller ditt sätt att uttrycka dig så stämmer det.
Jag har haft funderingar på att ta bort dig från Facebook och att inte publicera din kommentar här...men jag är inte som du i det här läget. Jag säger inte taskiga saker när ingen annan hör, jag backar inte och försöker vara smidig om någon ställer mig mot väggen eller utmanar mig.
Jag har inget att dölja för jag kastar inte skit på mina medmänniskor utan anledning så här ska allt publiceras! :)

Det är synd att du har glömt vem du var...synd att du inte ser längre än näsan räcker...synd att du tycker att du är så mycket bättre än mig att du har rätt att pika mig hela tiden...
Jag är faktiskt inte ens arg på dig, bara trött på att ta skit från dig.

Dagens krav: Opposible thumbs for everybody!!

Som småbarnsförälder fylls dagarna många gånger av ljudet från sagor på kassetter och cd-skivor, barnprogram på tv:n och, icke att förglömma, filmer på dvd.
En vän till mig uttryckte på busshållplatsen: "Om jag hör ljudet av Barnkanalen en gång till så skriker jag!!"
Jag störs inte direkt av detta för jag har ett direkt ohälsosamt intresse för film och särskilt animerad film. Jag är nog mera förväntansfull än barnen inför Disney`s stora årliga premiärer av allt ifrån dansande ljusstakar till nytappningar av de stora sagoklassikerna.
Däremot kan jag säga att på grund av mitt stora intresse för animerad film i kombination med mitt kritiska sinnelag och min feministiska livssyn har insett att det finns en skrämmande mängd animerad film riktad till barn som är direkt skadlig i vissa fall och olämplig i andra fall.
Här följer några exempel.
I en film om Alfons Åberg säger berättarrösten "...men pojkarna vill inte leka med flickor för dom bara gråter och dom kan inte spela boll"???!!!
Berättelsen fortsätter sedan med att man ska uppfatta att pojkarna i filmen har fel och Alfons tycker att flickor är "bra" men små barn förstår inte ironi och sarkasm och ej heller alla dolda budskap. Dom har fan fullt upp med att fråga i genomsnitt 36 gånger per dag "va e de?" och peka på välkända ting såsom barnvagnar, bilar och ostar.

Sen har vi ju Bamse...allra käraste Bamse. Han är en underlig figur egentligen. Tänk på Bamse helt utan sentimentala känslor och ur ett vuxet analytiskt perspektiv?
Han har byxor och toppluva men ingen tröja. I verkliga världen är det såna som kallas byfånar o.dyl.
Han är bara världens starkaste björn om farmor kokar dunderhonung till honom?
Det är inte svårt att dra liknelsen till så kallat brännvinskurage....och en annan sak? Vart är hans föräldrar och övriga släkt för den delen?
Hans bästa kompisar är: Farmor som bor på berget och vars enda syssla är att koka dunderhonung till Bamse (=Farmor driver ett knarklabb och dealar till sitt barnbarn som då upplever sig som världens starkaste björn?!)Katten Jansson som är farmors bästa hjälpreda (=farmors högra hand in da bizniz), Husmusen är lekkamrat till Katten Jansson (=en solklar "hang-around"), Skalman som följer mat-och-sov-klockan slaviskt (=knegaren), Lille Skutt som är rädd för sin egen skugga (=hans plitnojjiga haschtomte till polare) and the list goes on and on....
Det mest förbryllande är ju Vargen! Berättelsens skurk är helsvart.
Tänk efter nu...hur många helsvarta vargar finns det i verkligheten? Anledningen till den frågan är ju att berättelsens alla andra figurer har naturtrogna färger.
Boven är svart....need I say more?

Vidare till Doktor Snuggles.
Även här finns det möjligheter att göra liknelser till den s.k. "undre världen" och till andra knepigheter.
Doktor Snuggles bor ensam i ett stort hus och hans närmsta vänner är djur, tänk på strofen i titelmelodin "...Doktor Snuggles, vän till båd`männskor o djur", men problemet är att i hans absoluta närhet finns ju inga människor?! De enda människorna i hans närhet är bovarna. Är han vän till dom??
Feministen i mig skriker rakt ut när jag ser att de enda tre kvinnliga figurerna i den här filmserien på 6 stycken filmer är:
Häxan i vinägerflaskan: Man behöver inte vara Einstein för att fatta att den här gamla häxan har tittat lite för djupt i glaset. Hon är en häxa som bor i en flaska. En grogghagga med andra ord. HALLÅ??? Hur mycket tydligare kan man bli?
Kattdamen: Hon bor ensam i ett hus fullt med katter som hon tar hand om och ger vård, mat och vatten. Alla vet vi ju om minst EN kattdam i vårt område där vi bor för de finns överallt. Ensamma äldre damer som ger all sin kärlek till katter och vi andra tycker de är märkliga och förunderliga varelser som har valt bort ett normalt liv. Vi skrattar åt dom och skakar på huvudet åt dessa damers mentala instabilitet.
Beata: Doktor Snuggles hemhjälp är en kvinnlig, städande robot......
Kvinnor är inga städande robotar!!!
Ok...Doktor Snuggles kan dra åt helvete! Inte en chans att mina söner får se såna kvinnoförnedrande barnprogram och från starten av sitt liv tro att det är ok, att undermedvetet tala om för dem att detta är de kvinnor som finns. Den städande roboten, alkiskärringen och katt-kokot.

Jag har hittat såna här saker i mååånga filmer och barnprogram jag sett och dom hamnar i papperskorgen DIRR!! :)
Här ser vi Pippi Långstrump, Emil i Lönneberga, Madicken och en hel del på Barnkanalen....
Filmer där kvinnor och män/flickor och pojkar har lika värde och kan lika mycket, filmer där det inte finns knepiga familjekonstellationer, filmer där barn och vuxna är fullt påklädda och framförallt.....filmer där "oskulden" och det oförstörda som bara finns i barndomen finns kvar.

Dagens hjälte: Allra käraste Astrid Lindgren :)

I veckan fyllde min minsting 3 år...svårt att greppa att tiden flyger iväg så fort. Det känns ju som igår när han precis var född, och nu är han stora killen som klarar så mycket själv.
Bitterljuvt är det att vara förälder och man är fast i en paradoxal tillvaro av att vilja se sina små växa upp men samtidigt vilja bevara dom små för evigt.
Jag är tacksam för mitt goda minne!
I mitt minne är han alltid liten liten och mitt minne lagrar på något märkligt sätt de ljuva stunderna...den där spontana blöta pussen man får eller när man ser sitt barn le av förtjusning över att mamma är knasig och hoppar i vattenpölar... men minnet sållar bort skriknätter, trotsattacker och annat som i längden är ovikitigt.
Enligt gammal svensk tradition firades vår guldhåriga ängel av mig och storebror på sin födelsedag, av alla oss andra ett par dagar efteråt och sedan igår med tårta, presenter och ballonger en masse. Vi firade i dagarna tre...

Den senaste tiden har varit så fylld av händelser så jag haft svårt att sammanfatta och ens finna tid att skriva ner det men vi har haft ett banbrytande genombrott när det gäller Little Big Man.
Jag har den senaste veckan infört en totalt socker- och mjölfri diet i vårt hushåll. Då talar jag om vitt mjöl, vitt ris, vit pasta osv.
På ett dygn försvann min lille sons trotsattacker och ersattes av en normalare form av auktoritetsprövning av förälder. Den är inte alltid så enkel den heller men fa-an så mycket enklare än en trotsattack inledd av en "socker/kolhydrat-rush"!
Han är lugnare, fogligare och mår bättre överlag. Min "socker-mage" har börjat ge sig så smått, den har liksom sjunkit ihop lite och jag ser inte längre ut som om jag är i nionde månaden...kanske mera som i sjätte? :-)
Stora sonen sover bättre och har bättre mage.

Kombinationen socker och vita stärkelserika kolhydrater är rena giftmordet!!
Googla och läs på och ändra livsstil är mitt råd till den som vill må bättre.

Dagens motto: "Läs på förpackningen".

P.S.
Lite komiskt att trasha socker i olika former i texten men ha en bild på en tårta invid rubriken hehehe D.S.

Dagens löpsedel i lokaltidningen satte snurr på mitt huvud...
"De är rikast i Huddinge"

Tänk efter nu? Är vi verkligen så jävla intresserade av vem som är rikast? Ska vi inom kort börja se löpsedlar som lyder: "De är fattigast i din kommun"? DET hade minsann höjt på fler ögonbryn än mina kan jag garantera!
Är fattiga människor mera ointressanta? Har de inte samma nyhetsvärde som rika?
Jag tycker mig se ett mönster...när det gäller inrikesnyheter vill vi (tydligen) veta vem som har fetaste bankkontot, vem som bor i dyraste villan, vem som har störst årsinkomst och vem som slänger ut mest pengar på idiotier men...MEN...när det gäller utrikesnyheter så verkar fattigdom och misär vara det hetaste nyhetsstoffet?!
Bottnar allt i en önskan att glömma bort hur vi faktiskt har det även i Sverige?
Vill vi glömma att det i Sverige går hemlösa barn från husvagnsområden till skolan varje dag?
Vill vi glömma att ca 60.000 barn i Stockholm lever under existensminimum? (Don`t take my word for it, det stod i Metro).
Vill vi låtsas att det bara händer "dom" och inte oss...?

Vad är det då för bubbla vi innesluter oss i?

Jag tycker inte att en människa per automatik blir intressant bara för att den har pengar. Nej tvärtom!
För mig har det gått så långt att jag delar upp rika.
De s.k. "noveau riche" (första-och andragenerationens rika) är direkt osmakliga. De fattar inte att pengar förpliktar utan strör det bara runt sig när det finns så många som behöver.
S.k. gamla pengar då? Jo ja...de allra flesta är välutbildade beresta människor som aktar sig noga för att döma andra. Två generaliseringar med hygglig pricksäkerhet :-P
Och sen då?
Mer intressant än så blir det ju inte när vi bara ska utgå ifrån en människas nyhetsvärde pga deras inkomst.

Näää pengar imponerar inte på mig. Pengar är ett nödvändigt medel för mig att leva det liv jag vill leva men det gör mig inte mera intressant på något sätt.
Det som imponerar på mig är medmänsklighet, ömhet, vänlighet, respekt för sig själv och andra, att vara god inifrån, livsglädje, styrka, moral osv osv...
Sånt kan inte pengar köpa. Inte nu, inte någonsin!

Dagens åsikt: "sjukt många sugiga journalister i Sverige tydligen". 

För en tid sedan köpte äldste sonen ett headset av det förstklassiga inom gaming märket Siberia. Han har tidigare haft V1 (alltså version 1) men köpte nu V2. Väl hemma upptäckte han att headsetet inte alls höll den kvalitet som utlovats av tillverkaren, basen var endast marginellt bättre och ljudet var i övrigt detsamma. En enda ny liten funktion har lagts till och det är att på V2 kan man så att säga putta in micken i själva headsetet, på V1 var det stumt och satt fast i ett läge.
Han blev så klart besviken för han är en pengamedveten ung man och han nöjer sig enbart med det bästa (tips från undertecknad till ögonstenen) och han hade ju trots allt lagt ut 699:- av pengen han fått av farfar och farmor vid senaste besöket på Gotland.
Jag erbjöd mig att returnera hörlurarna och han ville istället ha ett nytt par av V1.
Glad i hågen (läs svettandes på bussen) åkte jag till Teknikmagasinet med hörlurarna i perfekt skick i kartong och med kvittot.
När jag kommer in i butiken tittar en kvinna förvirrat på mig och frågade sedan vart man hittade nummerlapparna, och jag visade henne den klart synliga manicken på väggen varpå hon log tacksamt och ilade dit som en flitig myra.
Trasslet tog fart när jag utsattes för något av det värsta jag vet...bristande logik. UFF!!! PUST!! UACK!!
När det blev min tur stegade jag fram till disken och förklarade mitt ärende kort och koncist, jag var en aning spänd för jag har varit i den här sitsen många gånger förr. En leende säljare med backslick som tror att jag är en tjock trevlig och lite tantig idiot som inte kan ett skvatt om teknik.

"Nää men du vet atteeee....den här e ju använd serru såru kante få pengarna tebax asså"
Han tittade mig stint i ögonen och förväntade sig naturligtvis att jag skulle reagera som de flesta andra kvinnor gör i den här situationen. Jag stirrade lugnt tillbaka och tänkte "Du får nog ge mig ett bättre bud än så valpjävel".
Efter en stunds tystnad blev han besvärad och började vrida på sig och sa: "Asså kartongen ser ju använd ut va sååå...asså jag kan inte ge dig stålarna tillbaks va".
Jag stirrade tyst på honom.
Vid det här laget täcktes hans svindyra Thailand-solbränna av en tunn hinna svett när han sa: "Asså kartongen e ju litte skitig va så jag kan inte ge dig cashen hajaru?"
Jag tittade tyst på honom och sa sedan: "Nu är du ologisk, jag skulle med andra ord kunna gå ut ur butiken och torka av kartongen som för övrigt inte har en fläck på sig, vända mig till en annan säljare och visa kvittot där jag har två dagar kvar på mitt kvitto på mig att återlämna eller byta produkten. Du får komma med nåt bättre."
Han vred sig nu som en mask och klämde sedan fram med: " aaa men asså du har ju inte 7 dagars returrätt för du harju 30 dagar här hos oss dårå men asså jag kan inte köpa tebax den för att jag kan inte sälja den hära vidare va".
Jag suckade ljudligt och sa: "Kan vi inte både du och jag bespara oss en massa värdefull tid och tjafs med att du börjar budgivningen istället."
Han stirrade så där dumt med öppen mun på mig och jag var tvungen att inse att killen faktiskt var så korkad som jag misstänkt från början att han var?!
För att förtydliga mig frågade jag vad det bästa priset var han kunde göra och då tändes ett Liljeholmens. Jag såg faktiskt det exakta ögonblicket när liv återvände till ögonen :).
"Aaaa asså jag måste nog dra av en...jaaa....i alla fall en tretti spänn på den hära." sa valpen och började om med stirrleken.
"Kör." sa jag bara med en nick.
Allt var alltså lugnt vid det här laget och vi var överens men DÅ, ack ljuva stund blåste någon ond kraft liv i den lilla kvinnan med nummerlappen som högt och tydligt sa:" Ja alltså JAG skulle ju inte vilja köpa den där för den är ju använd."
Fullständigt chockad vände jag mig om och innan jag hann tänka mig för sa jag: "Och vem fan frågade efter din jävla åsikt???".
Den lilla virrpannan fortsatte med att vända sig med ett förbindligt leende till backslicksäljaren och säga: "Jag vet hur det är och jag känner med dig".
Tyvärr var då kombon av värmen, nikotinbristen och en redan avklarad konfrontation för mycket så jag brast ut i en harang jag inte är särskilt stolt över idag:
"Men vem bad dig att stå och leka Dr Phil här inne? Du ska ju inte ens yttra dig kvinnjävel för du hittade ju inte ens nummerlapparna din idiot!! Jag tycker du ska gå hem och få dig ett ligg så kanske du är go och glad sen när du går ut bland folk."
Jag gick mot dörren och stannade precis innanför den, vände mig om och bugade teatraliskt med orden: "Nu går jag så det går bra att börja snacka skit om mig bakom min rygg nu."

Jag kokade av harm i flera timmar till jag verkligen började bena upp vad det var som gjort mig så förbannad att jag hettade i ansiktet och hade en hjärtrytm utan all like?
Kom fram till två ting.
1. Fullständigt HATAR lismande kärringjävlar som inte kan gå in i en "mansdominerad miljö" och hävda sin rätt på ett lugnt stenhårt sätt, ungefär som män gör det. Att försöka sänka andra kvinnor gör inte att man klättrar upp ett pinnhål i den manliga världen, din förbbannade hönshjärna!
2. Fullständigt HATAR folk som lägger sig i med sin negativitet i saker de inte har med att göra. Vad får man ut av det??? Är det något som blir bättre av det? Att kleta av sig sin egen bitterhet, förtryckta ilska och negativitet på andra människor med ett hånleende är liksom inte ok i något avseende ALLS!!!

Men...som min kloka mormor alltid sa när hon ställdes inför idioter med fiskögon "Hut går hem".
Om man enbart sprider negativa vibbar omkring sig i livet så får man förr eller senare igen, detta gäller ju även mig för jag borde ha hanterat situationen bättre och snyggare men hon tog mig rakt upp och ner på sängen och jag reagerade på en attack med en motattack.

Dagens ordspråk: "Att tala är silver, att tiga är guld."

Satt nyss och läste text-tv nyheter som vanligt och snubblade in på SVT text-tv sida 152.
Höll på att skratta ihjäl mig när jag läste att Kristdemokraternas riksdagsledamot heter Lennart Sacrèdeus???
Sacrè eller sacre är franska och betyder "helig", eller efter engelskans sacred.
Deus är latin och betyder "Gud".

Fatta att karln heter "Lennart Heliggud" och är riksdagsledamot för Kristdemokraterna?! hahahahahahahahhahaaaaaaa....årets bästa, helt klart!!

Ungefär lika sjukt som att heta "Torsten Invandrarfientlig" och vara riksdagsledamot för Sverigedemokraterna.

Dagens ramsa: "Substantiv är namn på ting, såsom klocka hatt och ring...".

Tropiska nätter...i Sverige?!
Vi behöver inte ens finna fem fel i den meningen, det räcker med ett och ledtråden är att det har med geografi att göra.
Jag fyller snart 36 och är alltså inte lastgammal och jag minns klart och tydligt somrarna under min barndom som behagligt varma, vattnet var svalt även i juli, man brände inte sönder sig om man solade en stund och det fanns alltid en bris som på natten kunde vara en aning kylig.
Till och med folks sätt att klä sig har förändrats. Förr använde man någon mysig stickad kofta à la skärgårdslook på kvällar och nätter i sommarnattens ljus, men numera ligger man och flämtar i så lite kläder som möjligt i den fullständigt stillastående hettan.
När nattemperaturen ligger på 20 grader eller varmare så kallas det för tropisk natt, och det har vi börjat få i Sverige?!
Jag minns klart och tydligt grönskan och alla blommor som frodades i Sverige under hela min uppväxt, det regnade ganska mycket och man ryckte på axlarna och sa med ett förklarande leende "typisk svensk sommar".
I dagens läge ser det mera ut som ett ökenlandskap med gulbruna gräsmattor, slokande blommor och en sorts darrande hetta som är fullständigt oresonlig inför att man är nyduschad och vill vara fräsch.

Vi ska nu inte glömma bort att det bara är en sisådär 15 år sedan som vi hade typiska svenska somrar så vad har hänt på dessa 15 år? Vad har så radikalt förändrat vårt klimat?
Växthuseffekten....
Det var ett obegripligt ord som forskare på tv talade om när jag växte upp, men för min son som tillhör den så kallade mp3-generationen är det en naturlig del av ordförrådet. Jag märker hur oroade han och hans kompisar är över hur vi har slaktat den planet vi bara har lånat av dom. Jag ser deras trötta ögon inför att behöva städa upp vår skit och hur arga de blir när man i det lilla, i vardagen, inte sopsorterar eller använder ett mindre miljövänligt tvättmedel. Samtidigt är vi alla en del av den fortsatta miljöförstöringen, hur gärna vi än vill bromsa!
Jag tror att om vi kunde avveckla 3 ting, vi behöver inte ens avveckla det helt men i alla fall skära ned det till hälften, så skulle mina framtida ättlingar inte behöva födas med olika cancersjukdomar eller deformerade genitalier eller missbildningar.

1) SLUTA ANVÄNDA PLAST!! Googla plast och dess effekter på vår miljö och våra kroppar så blir ni mörkrädda det kan jag lova! Kommer ni ihåg 60-talets slogan "plastic fantastic"? My ass säger jag i brist på ett bra svenskt uttryck.

2) Halvera åtminstone användningen av kolbränsle. Det finns bättre lösningar som inte alls är särskilt mycket dyrare att framställa...fast det är klart, om vi inte behövde olja vad skulle då USA ha för anledning att kriga i Mellanöstern? ;-P

3)Belägg alla fabriker i hela världen med skyhöga skatter (som ska finansiera konverteringen från kolbränsle så klart) för att få producera, bojkotta de företag som förlägger sin verksamhet till billiga u-länder som spyr ut föroreningar i en skrämmande takt. Jag vet att detta låter som fantasier men det går att göra. ALLT går att göra bara man vill!
Och om du inte håller med...kom på nåt bättre själv då smarto!

Sitter i tystnadens tropiska natt och minns svenska sommarnätter från förr när en strof ur en av Dr Albans låtar svirar genom mitt huvud....
"Nothing is impossible, the impossible just takes a little longer"
Det var säkert inte ens han som sa det först men just nu känns inte det viktigt....just nu önskar jag inget hellre än att mina framtida barnbarn vet hur midsommarblomster ser ut, hur daggen doftar på gräset en sommarmorgon och hur mjukt sommarregn känns....

Dagens ord: Agera!!

Häromkvällen såg jag en chick-flick av den värsta sorten. Ni vet den där typen av tjejfilm som går ut på att en ful, impopulär tjej går igenom världens make-over och helt plötsligt vill alla vara hennes vän, skolans mest populäre kille vill vara hennes pojkvän, hon håller ett vackert litet tal om moral och självvärde i slutet av filmen som åtföljs av att hennes medaktörer applåderar henne medan hon stormar ut i triumf.
YUCK!!
Det enda som var av intresse i den filmen var när de presenterade de olika karaktärerna i filmen. De beskrev den obligatoriska tjocka tjejen som "...and that`s Sheila, she eats her feelings".
Hmm...?
Att vara överviktig är ju just det! Det är väldigt ovanligt med feta människor som har blivit det av eget fritt val för att de tycker om att äta och de mår kanonbra psykiskt och emotionellt.
Inte mycket va!!!
Att äta som ett emotionellt substitut är väl den vanligaste formen av övervikt kan jag tänka mig och däri den kategorin finner man tröstätaren, festätaren, tristessätaren, frossaren/svältaren och många fler. Den gemensamma nämnaren är ju just att ätandet har en stark känslomässig koppling.
Så varför är det ok för samhället att se ner på, kommentera på ett elakt sätt och öppet driva med tjocka människor?
Om man ser på övervikt ur perspektivet att det handlar om en emotionell störning så känns det ju helt plötsligt inte ok att tracka någon som är överviktig eller hur? Det luktar ju mobbing lång väg!
Att elakt kommentera en människas övervikt eller stirra ofint är likvärdigt med att trakassera en människa med exempelvis bipolärt syndrom eller depression.
Båda dessa sjukdomar är starkt knutna till känslolivet och kan faktiskt i en del fall bero på en obalans i kroppens kemikalier och/eller hormoner.
Så jag frågar igen...varför tycker vi det är ok att öppet förnedra en fet människa men inte en människa med andra emotionella och psykologiska besvär?

Jag tror att åtminstone en del av svaret till den frågan kan vi förklara med att se på historien.
Förr var det så att det endast var de väldigt rika som hade möjlighet att faktiskt bli feta, gemene man hade med lite tur mat för dagen. Det var också ett uttryck för skönhet när konstnärer avbildade synnerligen runda damer, exempelvis Rubens eller vår egen Zorn.
Dagens skönhetsindustri drivs till största delen av homosexuella män i 60-årsåldern, som alltså inte finner kvinnokroppen vacker utan strävar efter att vi ska köpa ett kvinnoideal där man ska se ut som en 15-årig grabb i kroppen. 185 cm lång, väga ca 55-60 kg och ha ett synnerligen androgynt ansikte med markant käklinje bl.a.
I vår nutid är det alltså inte vackert med en rund kropp, och gud förbjude att man är fet. Stupstocken nästa!
Samtidigt blir vi mer och mer hälsomedvetna och lär oss om riskerna med att bära för många kilon.
Feta människor innebär också en kostnad för vårt samhälle med alla följdsjukdomar man drabbas av såsom kraftigt överviktig.
Då sammanfattar vi: det är ok att öppet förnedra en fet människa för att dom kostar mycket pengar, de är fula och de är inte hälsosamma.
Hmm?
Jag får fortfarande inte ihop detta!

Om vi gör jämförelsen feta människor kontra interner eller psykiskt sjuka så är det fortfarande ytters svårt att finna någon logik.
Interner i svenska fängelser kostar åtminstone lika mycket som feta människor, deras skönhets varande eller icke varande är väl upp till betraktaren, de är ju möjligtvis mera hälsosamma än feta människor då de får mat efter förbestämda näringsriktiga menyer samt erbjuds träning och aktiviteter som ett sätt att fördriva sin tid.
Psykiskt sjuka då? Jag vågar nästan säga säkert att de kostar samhället mer än feta människor, deras eventuellt hälsosamma livsstil varierar sannolikt stort, så också deras skönhet.
Ingen skulle komma på tanken att ägna sig åt offentlig stenkastning när det handlar om psykiskt sjuka eller interner. De får all möjlig assistans och hjälp att på ett tillfredsställande sätt återta plats i samhället och delta aktivt i samhället.
En del använder sig av argumentet att feta människor dragit på sig sina problem själva och därför inte ska behandlas likdant som "andra problem-människor" i brist på bättre uttryck. Men då säger jag att har man hamnat i fängelse så kan man ge sig blanka fan på att man varit delaktig i det resultatet!!
Men ingen vill kännas vid oss tjockisar...?
Har jag då tappat mitt människovärde i takt med att jag samlat på mig kilon?
Har inte jag samma rätt till att delta i samhället utan förlöjligande som alla andra?
Jag menar på intet vis att fetma är en psykisk sjukdom eller att vi begått ett brott så stort att vi bör interneras hahaha! Jag jämför med olika "grupper" i samhället för att försöka få ett svar men hur jag än vrider och vänder på det finner jag inga tillfredsställande svar som håller i alla lägen och mot alla argument.
Inte än i alla fall :)

Dagens citat: "Why would you want a twig when you can have the whole tree baby" -Queen Latifah ur filmen Hairspray-.

Stod på tunnelbanan idag och småtittade på folk lite så där i smyg som man gör för det anses ju vara höjden av att vara ofin i Sverige att se rakt på sina medmänniskor om man inte känner dom. Märkligt fenomen men ändå...
Det som slog mig när jag tittade på alla runt omkring mig var att de hade alla sin "religion", alla hade sin "snuttefilt" det var bara olika sorters religion/snuttefiltar.
Där satt en somalisk ung flicka och höll i Koranen och sjöng böner lite för sig själv men högt nog för att man skulle uppfatta att hon lät, en ung latinokille satt med sin nyinköpta iphone och pluggade metodiskt manualen, en vit äldre herre satt djupt begraven i sin obligatoriska Metro, en annan vit äldre herre satt och slumrade men kastade då och då en vaksam blick ut genom fönstret som för att dubbelkolla att han inte missat stationen där han skulle kliva av , en vit kvinna i 30-årsåldern med en otroligt sömnig knatte hängande över ena axeln medan hon hade den andra armen upptagen med att rätta till detaljer på knattens sittvagn på ett nästan maniskt vis, två äldre utländska kvinnor satt i djupt samtal med varandra på det där tystlåtna viset som exempelvis nunnor talar med varandra alltmedans deras bruna nariga händer ömsade ett radband fram och tillbaka och till sist ett par unga tjejer av ska vi säga blandad härkomst som frenetiskt sms:ade och tuggade tuggummi med en fart som skulle ha imponerat på en get.
Alla dessa människor från olika länder och kulturer med olika religioner och språk....de betedde sig exakt likadant.
Alla fördrev sin tid med att pyssla med det som antagligen stod dem närmast om hjärtat just för stunden och jag fövånades ännu en gång över att det finns nynazister?! Hur kan man INTE se alla våra likheter när våra olikheter är så försvinnande få??
Det mänskliga beteendet är mäktigare än det kulturella eller nationella beteendet!
Det mänskliga beteendet är till största delen medfött medan det nationella/religiösa/kulturella beteendet är inlärt.

Lite senare i mina tankegångar funderade jag kring möjligheten att om vi lade ner våra snuttefiltar så skulle vi på något vis bli tvingade att se på varandra, tala med varandra och interagera med varandra...skulle det vara så hemskt? :)

Dagens uttryck: "Same same but different"

Satt och läste MittIHuddinge här på morgonen med mitt kaffe i godan ro och blev fly förbannad när jag läste en artikel. Nedan följer hela artikeln utan förkortningar.

"Eeva Vestlunds son var allvarligt sjuk i diabetes, men Försäkringskassan nekade henne föräldrapenning. Nu ska regeringsrätten pröva fallet.
Oskar Vestlund började må dåligt för två år sedan. Han var väldigt trött, fick kramp i benen och hade ont i magen. Oskar fick åka direkt från Vårdcentralen i Segeltorp till barnakuten. Det visade sig att han hade diabetes typ 1, som är den allvarligaste formen, och lades omedelbart in med insulindropp.
Oskars mamma Eeva Vestlund tillbringade hela dagarna på sjukhuset. Hon ansökte om ersättning för vård av barn för de tre veckorna, men Försäkringskassan sa nej. Anledningen var att Oskar fyllt 16 år sex veckor tidigare och därmed var för gammal.
Men enligt reglerna kan man få ersättning när barnet är mellan 16 och 18 år om det lider av en livshotande sjukdom.
Eeva Vestlund överklagade beslutet. Läkarna skrev intyg om att de hade anmält föräldrarna till socialnämnden om de inte närvarat vid behandlingen.
-Föräldrarna behövs som stöd, men också för att lära sig hur de ska sköta sjukdomen med insulin och sockernivåer. Det är livsviktigt. Det är obegripligt för mig att man inte förstår det, sa Svante Norgren verksamhetschef på Barnmedicin 2 vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge i oktober 2008.
Men Försäkringskassan i Huddinge anser inte att diabetes är en livshotande sjukdom.
Såväl Länsrätt som Kammarrätt delar denna uppfattning. Kammarrätten skriver i och för sig att diabetes kan leda till döden, men att Oskars hälsotillstånd vid tillfället inte var så allvarligt att det var ett påtagligt hot mot hans liv.
Men nu har Regeringsrätten meddelat prövningstillstånd. Ärendet kan därför få principiell betydelse för andra i samma situation.
-Det är kanonbra även om jag inte vill ta ut någon glädje i förskott. Lagen är från 1962 så det är ju på tiden att den ändras, säger Eeva Vestlund.
-Tjänstemän borde kunna ta egna initiativ när de ser att något inte funkar och inte vara så fyrkantiga.
Om Eeva Vestlund får rätt handlar det om tre veckors lön plus två års ränta. 
Det som Regeringsrätten vill pröva är om en 16-åring med nydebuterad diabetes är att anse som allvarligt sjuk och om föräldern därmed har rätt till föräldrapenning."

Efter att jag hade läst den här artikeln var jag så arg att jag kokade!
Vad fan är det för land vi lever i??? Har alla dessa viktiga tanter och gubbar glömt bort att man är förälder i många fler år än 16? 
Hur kan det komma sig att ett barn anses vuxen nog att bli straffad om de gör något brottsligt och anses vuxna nog att ta hand om en allvarlig sjukdom själva men de anses inte vuxna nog att rösta och bestämma vårt lands framtid?
Hur fan kan det komma sig att en 16-åring anses vuxen nog att klara av all rädsla och ställa alla rätta frågor om behandling etc men anses inte vuxen nog att gå in på Bolaget och köpa sig en kasse öl?
Om man har vett nog att hantera potentiellt livsfarliga receptbelagda mediciner så har man väl vett att hantera alkohol och dess risker...eller?
Den senaste forskningen visar klart och tydligt att det de flesta lagar baserats på (att människohjärnan är vuxen och färdigutvecklad runt 18-20 år) är fullständigt felaktigt. Den mänskliga hjärnan växer ända upp till 25-årsåldern och det som utvecklas sist är bl.a. konsekvenstänkandet.
Så hur i helsicke kan vi begära att en 16-åring ska kunna ha det konsekvenstänkandet som hans hjärna inte är vuxen nog att klara av? Det är lika urbota dumt som att säga till en 5-åring att hoppa på en moppe och köra lite, de har inte utvecklat motorik och uppfattningsförmåga nog för att kunna hantera det.

Den här lagen skapades 1962, och det är alltså 48 år sedan...tänk på det en smula....ett halvt sekel sedan!
Sedan dess har nya kunskaper om diabetes och andra sjukdomar för den delen, samt människans utveckling förändrats radikalt! På 60-talet var man vuxen när man var 18, de flesta hade villa och Volvo och ett par ungar när de var 20-25. Idag sitter våra ungdomar på skolbänken fortfarande när de är 20-25. Det säljs mobilabonnemang som aldrig förr och man får så kallad "ungdomsrabatt" om man är 18-25 år gammal, och ändå envisas samtliga myndigheter med att köra ner dubbelmoralen i våra halsar att man är vuxen nog att hantera en svår sjukdom ensam när man är 16 men man är inte gammal nog för att ta del av "ungdomserbjudanden" från alla våra stora mobiloperatörer?
Pojken skrevs också in på BARNAKUTEN, inte på vanliga akuten...men han är ju fortfarande stor nog att klara av att ta hand om en livsomvälvande sjukdom själv eller hur??

Att vara en demokrat är att axla skyldigheten att ifrågasätta sitt samhälle i syfte att förbättra det, och därför gör det mig galen när jag läser om att sjuka barn och deras föräldrar ska finna sig i förlegade lagar.
Läste för en tid sedan om en mamma vars son hade gått bort och dagen efter skulle hon infinna sig på Arbetsförmedlingen, men nergrävd i sorg glömde hon bort detta besök och det resulterade i att hon blev av med sin arbetslöshetsersättning?! VA I HELVETE???
Skulle hon ha åkt dit och sagt: Ja du får ursäkta att jag är lite nere idag men min lilla son dog av cancer igår.
Eller vad sägs om den 62-åriga kvinna som hängde sig för någon månad sen för att hon blivit av med sin sjukersättning för att Försäkringskassan sagt nej på väldigt lösa grunder?
Är det någon annan än jag som kommer ihåg Försäkringskassans nya devis när Alliansen valdes?
"Vi bedömer inte hur sjuk du är, vi bedömer din rätt till ersättning".
Jag tycker de står för sitt devis men när Försäkringskassan avslår diabetes typ 1 som en icke dödlig sjukdom så gör dom sig skyldiga till ett brott, det är olagligt att utge sig för att vara läkare eller ge medicinska råd/bedömningar mm mm, och så vitt jag och mer än halva västvärlden vet så kan diabetes leda till blindhet, benamputation och även DÖDEN.
Det som är väldigt skrämmande i hela soppan är att trots läkarnas intyg så går Försäkringskassan och kammarrätten i enad front och avslår det hela??!!
Hoppas ni kan sova gott om nätterna....

Mitt hjärta blöder för Eeva i artikeln för hon har ett sjukt barn, hon blir motarbetad av samhällets förlegade lagar och hon straffas ekonomiskt för det ovanpå allt annat.
Igår läste jag text-tv nyheterna som vanligt och där stod att statsministern får ytterligare 5.000:-/mån i lön vilket ger honom närapå 120.000:-/månad.....som om han var i behov av de extra 5.000:-??
Övriga tjänstemän/ministrar får en löneökning på 4.000:-/mån.
Det gör att jag funderar på om det är Eevas föräldrapenning? Vart kommer de pengarna ifrån?
DOM FÅR FAN GE SIG!!!!
Avlöna våra poliser, brandmän och akutsjukvårdare bättre för de sliter dygnets alla timmar med att rädda våra liv! Låt föräldrar få sin föräldrapenning fram till myndighetsåldern och höj den till 20 år!
Det är pinsamt att vi lever i ett samhälle där det är ok att sparka på den som ligger....jag skäms!

Dagens motto: STAND UP AND SHOUT!!!

Sitter här och njuter av solen som steker med laptopen på magen och sippar iskall limesaft, Lilleman badar i sin lilla pool och livet kunde vara värre :)
Har ju varit sjukt duktig som har putsat alla fönster, tvätta gardiner, storstädat osv...Man tycker ju att man i det läget förtjänar att ta det lugnt och bara befinna sig i nuet.
Det jag börjar fundera på är hur dåliga vi generellt sett är på att ge oss själva en time-out utan att för den sakens skull ha gjort något "vettigt" innan. Måste det vara så?
Kan vi inte ta en kort liten andningspaus i vardagen då och då utan att först ha halvt slitit ihjäl sig?
Jag tror att man mår bättre av att "i-nuet-njuta" ganska ofta istället för att exempelvis jobba ett helt år och sen SKA man vila under semestern. Vilken kvalitet är det på vilan om den ska ske under tvång och under tidsbegränsning?
Nä!! fram för minisemestrar i vardagen!
Jag har skapat ett litet balkongparadis mitt i storstan som är min plats för återhämtning i brist på flygplan och playan! ;)

Dagens ord: "Kontemplation".